Nationellt centrum för kvinnofrid (NCK)

Kriminalstatistik och våldsutsatthet

Den officiella kriminalstatistiken i Sverige sammanställs av Brottsförebyggande rådet (Brå). Statistiken visar samtliga händelser som anmälts och registrerats som brott hos polis, tull och åklagare under ett år. Genom kriminalstatistiken går det att följa brottsutvecklingen i Sverige.

Att mäta hur många som är utsatta för våld i Sverige genom att enbart använda den officiella kriminalstatistiken är inte möjligt eftersom den endast visar händelser som är anmälda och registrerade som brott. Brottslighetens mörkertal uppskattas vara omfattande och skiljer sig åt mellan olika typer av brott. Allt våld polisanmäls inte, och när det gäller brott mot enskilda personer så anmäls dessa till polisen i lägre utsträckning än exempelvis egendomsbrott.

Brottsförebyggande rådet har sedan 1976 publicerat rapportserien "Brottsutvecklingen" där de ger en bild av utvecklingen hos några centrala brottstyper. Den senaste rapporten publicerades 2017 och handlar om brottsutvecklingen under 2000-talet fram till 2015. 

Misshandel

Brottsrubriceringen misshandel avser alla gärningar där någon uppsåtligen tillfogar en annan person kroppsskada, sjukdom eller smärta eller försätter offret i vanmakt eller något annat tillstånd. Misshandel är ett av de enskilt vanligaste brotten. Under 2015 polisanmäldes cirka 85 000 fall i Sverige, vilket är en ökning med två procent jämfört med 2014. Statistiken visar att de flesta av offren är män, 2015 anmäldes 35 300 fall under brottskod misshandelsbrott mot man 18 år eller äldre, vilket är en minskning med en procent jämfört med året innan. Omkring 14 600 anmälda brott avsåg misshandel utomhus av en obekant. Under 2015 uppgick antalet misshandelsbrott mot kvinna 18 år eller äldre till 29 000 brott, vilket är en ökning med två procent jämfört med föregående år. Av dessa avsåg 18 300 misshandel som skett inomhus av en bekant gärningsperson. I knappt var fjärde fall rörde polisanmälan ett barn i åldern 0–17 år, motsvarande 20 800 misshandelsbrott. Av samtliga anmälningar som rör misshandelsbrott var majoriteten av de misstänkta gärningspersonerna män, över 80 procent 2015.

Sedan 2009 finns en särskild brottskod för misshandel mot personer 18 år eller äldre, inomhus, bekant med offret i nära relation, där nära relation syftar till att gärningspersonen och offret är eller har varit gifta eller sammanboende under äktenskapsliknande förhållanden eller har gemensamma barn utan att bo tillsammans. I nära hälften av fallen då en kvinna var utsatt för misshandel 2015 så var gärningspersonen i nära relation med den utsatta kvinnan, knappt 13 900 fall. Detta kan jämföras med färre än var tionde anmälan då en man hade utsatts, drygt 3 100 misshandelsbrott.

Sexualbrott

Sexualbrott omfattar flera olika brottstyper. Dessa varierar från gester med kränkande sexuell innebörd till grov våldtäkt med inslag av misshandel. År 2015 anmäldes 18 100 sexualbrott, vilket är en minskning med 11 procent jämfört med 2014. De vanligast förekommande sexualbrotten som anmäldes var sexuellt ofredande (drygt 8 800), sexuellt tvång och utnyttjande (drygt 1 400), och våldtäkt (omkring 5 900). Av de senare gällde cirka 2 400 våldtäkter mot barn i åldern 0–17 år, vilket är en minskning med 23 procent jämfört med 2014. I närmare nio fall av tio var offret en flicka. När det gäller våldtäkt mot vuxna var 96 procent av offren kvinnor och fyra procent män. Det är främst män som misstänks för sexualbrott; av de misstänkta var endast 2 till 3 procent kvinnor 2015. Unga män dominerar bland gärningsmännen, medan unga kvinnor är överrepresenterade bland offren.  

Grov kvinnofridskränkning

I syfte att belysa och rättsligt hantera upprepat fysiskt och psykiskt våld mot kvinnor infördes brottsrubriceringen grov kvinnofridskränkning i brottsbalken 1998. År 2015 anmäldes drygt 1 800 fall av grov kvinnofridskränkning vilket var en minskning med åtta procent jämfört med föregående år.

RELATERAde ämnesguider

Att mäta våld
Befolkningsundersökningar och våldsutsatthet
Brottsofferundersökningar och våldsutsatthet