Nationellt centrum för kvinnofrid (NCK)

Behandling av barn som upplevt våld

Vid behandling av barn som upplevt våld har det framkommit att traumatiserade barn inte berättar om våldet om man inte ställer konkreta frågor. Detta ställer höga krav på att den som möter det traumatiserade barnet har förståelse för barnets inre föreställningsvärld.

Innan behandling kan påbörjas måste barnet skyddas från våldet. Att göra en riskbedömning är av stor vikt för att utreda hur stor risken är att barnet utsätts för mer våld.

Riskgrupp med olika symtom på psykisk ohälsa

En nationell studie från 2011 visar att det är mycket vanligare att barn som bevittnat våld mot modern har olika symtom på psykisk ohälsa än andra barn. Studier som Socialstyrelsen refererar till i Folkhälsorapport 2009 visar att flickor och pojkar reagerar olika. Flickor blir oftare inåtvända. Pojkar blir i allmänhet mer utåtagerande.

Barnen kan även drabbas av svåra problem med hälsan som eksem, astma, magont, huvudvärk, sömnsvårigheter och ätstörningar. Det kan också handla om långvariga psykiska problem som ångest, självdestruktivitet, aggressivitet, svårigheter i umgänget med andra och koncentrationssvårigheter. Andra symtom kan vara rädslor och fobier, självmordsbeteende, tics, sängvätning och låg självkänsla.

De här barnen utgör en riskgrupp, och många har behov av stöd och behandling.

"Stöd till barn som bevittnat våld mot mamma: resultat från en nationell utvärdering" (2011) 

Behandling

I Sverige förekommer olika former av behandling av barn, som traumafokuserad behandling, individuell samtalsterapi, föräldra- och barnbehandling samt gruppterapi. En nationell kartläggning från 2010 visar att allt fler erbjuder stöd till barn som upplevt våld. Framför allt har ökningen skett bland kommunerna. När kartläggningen gjordes var det minst 147 av landets kommuner som själva erbjöd stöd till barn som upplevt våld.

Det finns också olika mottagningar inom barn- och ungdomspsykiatrin (BUP) som specialiserat sig på barn och unga som upplevt våld i familjen. BUP Elefanten i Linköping är ansvarig för det nationella barn- och ungdomspsykiatriska nätverket i fråga om övergrepp mot barn. BUP-mottagningar finns i hela landet. 

"Stöd till barn som upplevt våld: Utvecklingen på fältet 2006–2010" (2010)

Den nationella studien från 2011 visar att verksamheter inriktade på att ge stöd till barn som bevittnat våld mot sin mamma är uppskattade. De bidrar på ett positivt sätt till barnens psykiska hälsa, särskilt när det handlar om insatser som är riktade direkt till barnen.

En slutsats som dragits av flera forskare är att samhället behöver arbeta såväl förebyggande som stödjande och behandlande. Detta för att lindra kortsiktiga och förhindra långsiktiga konsekvenser av våldet. Vilken behandling som är bäst lämpad beror på barnets situation och erfarenheter. Ibland kan olika former av behandling kombineras för att möta barnets behov. Kunskapen om olika metoders värde är dock fortfarande bristfällig.

Studien visade även att de stödmodeller som används i Sverige inte alltid ger så god effekt. Det har lett till att flera forskare nu arbetar för att ta fram en evidensbaserad metod med bättre effekt. Bland annat pågår ett projekt med att översätta en amerikansk behandlingsmetod, Kids Club, till svenska förhållanden. En förstudie har gjorts och resultat från den publicerades under våren 2014. Det genomförs även fler studier för att se vilken effekt nuvarande stöd ger. Inom ramen för ett pågående forskningsprojekt utvecklas ett instrument för att göra risk- och skyddsbedömningar för barn mellan 0 och 17 år som utsatts för våld.

"Kids Club i Sverige" (2014)

Trappan-modellen

En behandling som ofta används i Sverige är Trappan. Den lanserades av psykologen Ami Arnell och socionomen Inger Ekblom i slutet på 1990-talet. Modellen används i många kommuner, inom barn- och ungdomspsykiatrin och vid skyddade boenden för våldsutsatta kvinnor.

Trappanmodellen utvärderades 2009 av forskaren Åsa Källström Cater. I hennes studie ingick 36 barn i åldrarna 4 till 19 år som hade genomgått behandlingen. Resultaten visar att metoden kan förbättra barns allmänna och psykiska hälsa samt livssituation. Den kan dessutom lindra posttraumatisk stress. En uppföljning av utvärderingen kom år 2014. Uppföljningen är tänkt att användas som underlag för diskussioner om hur stödet till barnen kan utvecklas.

"Trappan modellen för samtal med barn som upplevt våld i familjen" (2009) 

"Trappan-metoden för barn som upplevt våld i sin familj" (2014) 

Modellen utgår från ett psykosocialt arbetssätt. Utgångspunkten är barns mångfacetterade verklighet; dels den yttre i samhället runt omkring, dels den inre personliga. På det sättet kan både barnets och familjens psykologiska situation tas i beaktande.

Trappans tre steg är kontakt, rekonstruktion och kunskap. Syftet är att barnet gradvis ska kunna tala om våldet och därmed få möjlighet att bearbeta sina minnen. Den förändring som behandlingen syftar till är i första hand kognitiv, i andra hand emotionell och beteendeinriktad. Det är viktigt att starta behandlingen så tidigt som möjligt efter att våldet upphört.

SBU har utvärderat metoder

En utvärdering från SBU har tittat på forskning om öppenvårdsinsatser för familjer där barn utsätts för våld och försummelse. Ingen av de granskade studierna är genomförd i Sverige.

SBU:s utvärdering visar att insatserna "Project support" och "Parent child interaction therapy" (PCIT) minskar våld inom familjen och även minskar barns utagerande beteende. Gemensamt för insatserna är att det ingår praktisk träning av samspelet mellan barn upp till skolåldern och deras föräldrar.

"Öppenvårdsinsatser för familjer där barn utsätts för våld och försummelse" (2018) 

​Relaterade ämnesguider

Barn som upplever våld
Kommunernas kvinnofridsarbete
Socialtjänstens insatser
Kvinnojourernas verksamhet