Nationellt centrum för kvinnofrid (NCK)

Behandling av barn som upplevt våld

Vid behandling av barn som upplevt våld har framkommit att traumatiserade barn inte berättar om våldet om man inte ställer konkreta frågor. Detta ställer höga krav på att den som möter det traumatiserade barnet har förståelse för barnets inre föreställningsvärld.

Innan behandling kan påbörjas måste barnet först skyddas från våldet. En riskbedömning är av stor vikt för att utreda vilken risk barnet löper för att utsättas för ytterligare våld.

Riskgrupp med olika symtom på psykisk ohälsa

En nationell studie från år 2011 (Broberg m fl) visar att barn som bevittnat våld mot modern i betydligt högre utsträckning än barn i allmänhet har olika symtom på psykisk ohälsa. Studier som Socialstyrelsen refererar till i Folkhälsorapport 2009 har visat att flickor och pojkar reagerar på skilda sätt. Flickor tenderar oftare att bli inåtvända medan pojkar i allmänhet blir mer utåtagerande. Barnen kan drabbas av svåra hälsoproblem som eksem, astma, magont, huvudvärk, sömnsvårigheter, ätstörningar och långvariga psykiska problem som ångest, självdestruktivitet, aggressivitet, svårigheter i umgänget med andra samt koncentrationssvårigheter. Andra symtom kan vara rädslor och fobier, självmordsbeteende, tics, sängvätning och låg självkänsla. Dessa barn utgör sammantaget en riskgrupp, och många har behov av stöd och behandling.

Behandling

I Sverige förekommer olika former av behandling av barn, som traumafokuserad behandling, individuell samtalsterapi, föräldra-barnbehandling och gruppterapi. En nationell kartläggning från år 2010 (Eriksson m fl) visar att allt fler kan erbjuda stöd till barn som upplevt våld. Framför allt är det bland kommunerna ökningen kan ses, och kartläggningen tyder på att det i dag är minst 147 av landets kommuner som själva erbjuder stöd till barn som upplevt våld. Det finns också olika mottagningar inom barn- och ungdomspsykiatrin (BUP) som är specialiserade på barn och ungdomar som upplevt våld i familjen. BUP Elefanten i Linköping är ansvarig för det nationella barn- och ungdomspsykiatriska nätverket i fråga om övergrepp mot barn. BUP-mottagningar finns i hela landet, se länk för adresser.

Studien från år 2011 (Broberg m fl) visar att verksamheter inriktade på att ge stöd till barn som bevittnat våld mot sin mamma i regel är uppskattade och att de bidrar på ett positivt sätt till barnens psykiska hälsa, i synnerhet när det handlar om insatser som är riktade direkt till barnen. En slutsats som dragits av flera forskare är att samhället behöver arbeta såväl preventivt som stödjande och behandlande för att lindra kortsiktiga och förhindra långsiktiga konsekvenser av våldet. Vilken behandling som är bäst lämpad beror på barnets situation och erfarenheter; ibland kan även olika former av behandling kombineras för att möta barnets behov. Kunskapen om olika metoders värde är dock fortfarande bristfällig.

Den nationella studien från år 2011 (Broberg m fl) visade att de stödmodeller som används i Sverige inte ger så stor effekt som önskas. Det har lett till att flera forskare i Sverige nu arbetar för att ta fram en evidensbaserad metod som ger bättre effekt. Bland annat pågår ett projekt med att översätta en amerikansk behandlingsmetod, Kids Club, till svenska förhållanden. En första förstudie har gjorts och resultat från den publicerades under våren 2014. Det genomförs även fler studier för att se vilken effekt nuvarande stöd ger. Ett pågående forskningsprojekt utvecklar ett instrument för att göra risk- och skyddsbedömningar för våldsutsatta barn mellan 0 och 17 år.

Trappan-modellen

En behandlingsmodell som ofta används i Sverige är Trappan som lanserades av psykologen Ami Arnell och socionomen Inger Ekblom i slutet på 1990-talet. Modellen används i många kommuner, samt inom barn- och ungdomspsykiatrin och vid skyddade boenden för våldsutsatta kvinnor.

Trappan-modellen utvärderades 2009 av forskaren Åsa Källström Cater i en studie med 36 barn i åldrarna 4 till 19 år som hade genomgått behandlingen. Resultaten visar att metoden kan förbättra barns allmänna och psykiska hälsa och livssituation samt att behandlingen kan lindra posttraumatisk stress. En uppföljning av utvärderingen kom år 2014, uppföljningen är tänkt att kunna användas som underlag för diskussioner om hur stödet till barnen kan utvecklas.

Modellen utgår från ett psykosocialt arbetssätt med utgångspunkt i barns mångfacetterade verklighet; dels den yttre samhälleliga, dels den inre personliga, vilket innebär att både barnets och bland annat familjens psykologiska situation tas i beaktande.

Trappans tre steg är kontakt, rekonstruktion och kunskap. Syftet är att barnet gradvis ska kunna tala om våldet och därmed få möjlighet att bearbeta sina minnen. Den förändring som behandlingen syftar till är i första hand kognitiv och i andra hand emotionell och beteendeinriktad. Det är viktigt att starta behandlingen så tidigt som möjligt efter att våldet upphört.

Relaterade ämnesguider

Barn som upplever våld
Kommunernas kvinnofridsarbete
Socialtjänstens insatser
Kvinnojourernas verksamhet