Nationellt centrum för kvinnofrid (NCK)

Bemötande och behandling

Det omhändertagande en våldsutsatt patient får av hälso- och sjukvården kan vara avgörande för om hon väljer att berätta om sina upplevelser. Det kan också påverka hennes möjligheter att bearbeta de övergrepp hon varit utsatt för. Att personalen agerar professionellt och empatiskt är därför viktigt.

Världshälsoorganisationen, WHO, har lyft vikten av att förbättra omhändertagandet av våldsutsatta med fokus på deras mänskliga rättigheter. Något som också kan resultera i bättre fysisk och psykisk hälsa.

Bland annat har WHO beskrivit hur vårdpersonalen bör agera när en person som utsatts för övergrepp undersöks. En av de saker som betonas är patientens rätt till självbestämmande. Personalen ska inte utöva tvång eller påtryckningar för att förmå offret att genomgå undersökning eller behandling mot personens vilja.

"Clinical Management of Rape Survivors" (2004)

Att patienten själv har rätt att bestämma över vilka medicinska undersökningar och behandlingar som ska genomföras framgår även av patientlagen. För att kunna göra detta behöver hon också få information om vad som ska ske och varför.

Patientlag (2014:821)

Medicinskt omhändertagande

Behovet av vård och behandling bedöms utifrån de skador och symtom som finns. I det akuta skedet är det medicinska omhändertagandet av fysiska skador det primära. Det är viktigt att skador dokumenteras eftersom de kan utgöra stödbevisning i en framtida rättsprocess. Vård och behandling ska ges av den enhet som är relevant för skadan.

Att ställa frågor om våld och dokumentera svaren som en del av sjukhistorien är viktigt för att kunna vidta korrekta åtgärder. Dokumentationen kommer till särskilt stor nytta vid upprepad kontakt med sjukvården.

Sena effekter av våldet är svårare att upptäcka än de akuta. Om alla medarbetare har grundläggande kunskap om våldets kopplingar till hälsan förbättras förutsättningarna för att ge adekvat behandling och stöd. Det kan bland annat handla om att känna till vanliga symtom där våld kan vara en bakomliggande faktor.

Professionellt bemötande

Hälso- och sjukvårdens bemötande har stor betydelse för om patienten vill berätta om sin utsatta situation. Kunnig personal som inte skuldbelägger eller förminskar våldet kan underlätta för kvinnorna att våga berätta.

Personalen bör vara respektfull, öppen, empatisk och lyhörd. Det är viktigt att de bekräftar patientens berättelse. Sjukvårdspersonalen måste vara medveten om att patienten nästan alltid upplever att hon befinner sig i underläge som hjälpsökande.

Det är viktigt att upplysa patienten om hur man kan reagera som en följd av olika former av övergrepp och vilket stöd som går att få. Symtomen kan vara både fysiska och psykiska. Reaktioner kan även komma hos dem som bevittnat våld.

Reaktioner på våld och hot (Akademiska sjukhuset, Uppsala)

Bemötande av sexualbrottsoffer

Det finns en risk att människor som söker hjälp efter att ha utsatts för sexuellt våld tycker att kontakten med sjukvården eller rättsväsendet är obehaglig. Att anmäla sig i receptionen, sitta lång tid i väntrummet före en undersökning eller ett förhör, genomgå detaljerade utfrågningar om händelseförloppet och kroppsundersökning med provtagning och fotografering kan vara påfrestande.

Traumat som detta för med sig kan fördjupa övergreppets följder i form av långvariga fysiska och psykiska symtom. Det är därför viktigt att personalen lär sig hur de genom sitt bemötande kan minska risken för negativa reaktioner.

Läs mer på temasidorna om omhändertagande efter sexuella övergrepp

Särskild sårbarhet

Vissa grupper kan vara särskilt sårbara för våld av olika anledningar. Det gäller till exempel kvinnor med funktionsnedsättning, äldre kvinnor, missbrukande kvinnor, hbtq-personer, kvinnor med utländsk härkomst och personer som är utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck. Mer om bemötandet av dessa grupper hittar du i ämnesguiden om särskild sårbarhet.

Läs mer i ämnesguiden om våldsutsatthet och särskild sårbarhet

Relaterade ämnesguider

Hälso- och sjukvårdens ansvar
• Våld i nära relationer
• Våld i samkönade relationer
• Våldsutsatthet och särskild sårbarhet
• Medicinska och psykosociala konsekvenser av sexuellt våld
• Medicinska och psykosociala konsekvenser av våld i nära relationer
• Världshälsoorganisationen WHO
• Könsstympning
• Rättsväsendets ansvar