Nationellt centrum för kvinnofrid (NCK)

Hälso- och sjukvårdens ansvar

Personer som utsatts för våld söker ofta hjälp för sina besvär inom hälso- och sjukvården. Att de ska erbjudas lättillgänglig vård och att det ska finnas rutiner för omhändertagandet framgår av hälso- och sjukvårdslagen samt Socialstyrelsens föreskrifter.

En förutsättning för att hälso- och sjukvården ska kunna erbjuda adekvat vård, stöd och hjälp är att våldsutsattheten upptäcks. På senare år har den höga förekomsten av våldsutsatthet och de allvarliga konsekvenserna för hälsan uppmärksammats alltmer i Sverige. År 2014 kom Socialstyrelsen med föreskrifter och allmänna råd om våld i nära relationer (SOSFS 2014:4). En mindre uppdatering gjordes 2017 (HSLF-FS 2017:8).

"Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om våld i nära relationer"

Vårdgivarens ansvar

Föreskrifterna vänder sig förutom till hälso- och sjukvården även till tandvården och socialtjänsten. Av dessa framgår att varje vårdgivare har ett ansvar för att fastställa rutiner för arbetet med våldsutsatta och barn som bevittnat våld. De allmänna råden poängterar också vårdgivarens ansvar för när och hur frågor om våld ska ställas. Det ska ske när ett barn eller en vuxen uppvisar symtom eller det finns tecken på att de har blivit utsatta för våld.

Kunskap och samverkan betonas

Även vikten av kunskap framhålls i de allmänna råden. Den som utsätts för våld kan söka hjälp var som helst inom vården – vid vårdcentraler, specialiserade kliniker eller akutmottagningar. Vårdgivaren ska därför se till att personalen inom hälso- och sjukvården och tandvården har kunskap om våld och andra övergrepp mot närstående. De ska dessutom ha förmågan att omsätta kunskaperna i det praktiska arbetet.

Socialstyrelsen beskriver även samverkan för att skapa förutsättningar för att samordna olika insatser. Det handlar om intern samverkan inom hälso- och sjukvården. Men även extern samverkan med andra berörda verksamheter, myndigheter och organisationer. Målsättningen är att insatserna inte ska motverka varandra.

Etablerat att ställa frågor

Svenska studier visar att kvinnor löper minst lika stor risk att utsättas för fysiskt våld under sin graviditet som att drabbas av graviditetsdiabetes eller havandeskapsförgiftning. Inom mödrahälsovården är det därför numera en etablerad rutin att ställa frågor om våld till gravida kvinnor.

"Men´s Violence Against Women. A Challenge in Antenatal Care." (2004)

Hur många som ställer frågor om våld framgår av Graviditetsregistrets årsrapport. Den senaste rapporten från 2015 visade att mer än 85 procent av alla gravida fick frågor om våld under sin graviditet. Alla regioner och landsting uppger idag att de har vårdprogram för omhändertagandet av våldsutsatta.

Graviditetsregistrets årsrapport (2015)

Socialstyrelsens vägledning

Socialstyrelsen rekommenderade i sin vägledning ”Att vilja se, att vilja veta, att vilja fråga” att hälso- och sjukvården ska fråga alla kvinnor som söker inom mödrahälsovården, psykiatrin samt barn- och ungdomspsykiatrin om de varit utsatta för våld. Som ett komplement till föreskrifterna och de allmänna råden uppdaterade Socialstyrelsen år 2016 även ”Våld – en handbok om socialtjänsten och hälso- och sjukvårdens arbete med våld i nära relation”.

"Att vilja se, att vilja veta, att vilja fråga" (2014)
"Våld – en handbok om socialtjänstens och hälso- och sjukvårdens arbete med våld i nära relation" (2016)

När misstanke finns

Om det finns misstankar om att ett barn utsatts för eller bevittnat våld ska hälso- och sjukvårdspersonalen:

  1. göra en anmälan till socialtjänsten enligt 14 kap. 1 § SoL,
  2. ställa frågor till en medföljande vuxen om orsaken till symtomen eller tecknen,
  3. fråga barnet i enrum om orsaken till symtomen eller tecknen när så är möjligt med hänsyn tagen till barnets ålder och mognad samt vårdnadshavarens samtycke, om sådant behövs, och
  4. beakta vilket behov barnet kan ha av vård såväl fysiskt som psykiskt med anledning av våldet.

Åtgärderna i första stycket samt vilka symtom eller tecken som har observerats ska dokumenteras i patientjournalen (SOSFS 2014:4).

Om en vuxen uppvisar symtom eller det finns tecken på att hon eller han kan ha utsatts för våld ska hälso- och sjukvårdspersonalen fråga den vuxne i enrum om orsaken. Om misstankarna kvarstår om att det förekommit våld eller övergrepp ska personalen:

  1. ta reda på om det finns barn i den vuxnes familj,
  2. göra en anmälan till socialtjänsten enligt 14 kap 1 § SoL om det finns barn i familjen,
  3. informera om möjligheten till vård och omvårdnad från hälso- och sjukvården eller stöd och hjälp från socialtjänsten och frivilligorganisationer, och
  4. beakta vilket behov den vuxne kan ha av vård såväl fysiskt som psykiskt med anledning av våldet.

Åtgärderna enligt första stycket 1, 3 och 4 samt vilka symtom eller tecken som har observerats och som väckt misstanke om att den vuxne har utsatts för våld eller andra övergrepp ska dokumenteras i patientjournalen. (SOSFS 2014:14)

Dokumentation i e-journalen

Vid Region Uppsala har en särskild sökordsmall tagits fram för att dokumentera våldsutsatthet i den elektroniska patientjournalen. Sökordet är skyddat för direktåtkomst via nätet. Det går därmed inte att se för den som loggar in via Mina vårdkontakter. Sökordet för våldsutsatthet är sedan 2014 även godkänt som skyddat sökord av Inera, det nationella nätverket för e-journaler.

Relaterade ämnesguider

Våld i nära relationer
Global folkhälsa
Världshälsoorganisationen WHO
Medicinska och psykosociala konsekvenser av våld i nära relationer
Medicinska och psykosociala konsekvenser av sexuellt våld
Spårsäkring vid sexuella övergrepp
Rättsväsendets ansvar