Sekretess inom hälso- och sjukvården

Sekretessen är till för att skydda patienten. Alla patienter ska kunna tala fritt med personalen om hälsotillstånd och personliga förhållanden. Samtidigt ska de kunna känna sig säkra på att det som sägs stannar hos den de pratat med. Den enskilde har dock rätt att själv bestämma över sekretessen. Om patienten så önskar kan han eller hon ge sitt samtycke till att uppgifter lämnas vidare.

När det gäller våldsutsatta kvinnor är ofta även socialtjänst, polis och övriga rättsväsendet inblandade. Det kan då finnas ett behov av att dela viss information och få återkoppling från varandra.

Enligt lag är det som regel förbjudet för hälso- och sjukvårdspersonal att lämna uppgifter till andra om patientens hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden. Bestämmelser om tystnadsplikt och förbud att lämna ut allmänna handlingar finns i offentlighets- och sekretesslagen. Sekretess innebär att det är förbjudet att röja en uppgift. Det gäller vare sig det sker muntligen eller genom att en handling lämnas ut.

Offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)

Sekretessen gäller uppgifter i alla former. Det kan röra sig om journaler, brev, andra skriftliga dokument, fotografier, bandinspelningar eller annat material. Det gäller dessutom uppgifter som lämnas till exempel över telefon. 

Gäller all personal

Sekretessen gäller inom hälso- och sjukvårdsverksamhet, både i offentlig och privat regi. Den gäller all personal, även till exempel administrativ personal, praktikanter, studerande, lokalvårdare och kioskpersonal.

Medarbetare i ett arbetslag får diskutera uppgifter om patienten med varandra om det har betydelse för vården. Men de får inte prata med andra, även om de i sin tur har tystnadsplikt. Sekretessen gäller både på arbetsplatsen, och på fritiden. Sekretessen gäller dessutom efter att personalen slutat sin anställning eller sitt uppdrag i upp till 70 års tid.

Bryts bara i undantagsfall

Det finns några undantag när sekretessen kan brytas. Om ett barn under 18 år riskerar att fara illa har personalen en skyldighet att genast anmäla till socialnämnden. Den här skyldigheten framgår av socialtjänstlagen 14 kapitlet 1 paragrafen.

Läs mer på Socialstyrelsens webbplats om orosanmälan

Sekretessen kan också brytas vid vissa typer av grövre brott även om patienten inte själv vill. Det finns möjlighet – men inte skyldighet – för sjukvårdspersonal att göra en polisanmälan om de får kännedom om att en vuxen patient har utsatts för brott som har ett minimistraff på ett års fängelse, till exempel våldtäkt eller grov misshandel. Även för barn gäller att det finns en möjlighet – men inte någon skyldighet – att göra en polisanmälan för vissa typer av brott. Det handlar då om brott mot liv och hälsa, brott mot frihet och frid eller sexualbrott. 

Vissa myndigheter har också rätt att begära ut uppgifter med stöd av lagen, till exempel Åklagarmyndigheten, Polisen och Inspektionen för vård och omsorg (IVO).

Relaterade ämnesguider

Hälso- och sjukvårdens ansvar
Vad säger lagen?

NCK har även ett webbstöd för vården för personal inom hälso- och sjukvård och tandvård.

Sekretess - hinder eller hjälp?

Under Almedalsveckan 2017 i Visby anordnade NCK ett panelsamtal med rubriken "Sekretess – hinder eller hjälp i arbetet mot våld?". I panelen fanns experter från hälso- och sjukvården, polisen och Socialstyrelsen. Här kan du se samtalet i sin helhet.