Nationellt centrum för kvinnofrid (NCK)

Spårsäkring vid sexuella övergrepp

Offer för sexuella övergrepp kan komma att söka hjälp var som helst inom vårdkedjan – både vid specialiserade kliniker för våldtäktsoffer och vid vårdcentraler i glesbygden. Beredskap måste därför finnas för att alla som kan komma i kontakt med sexualbrottsoffer ska kunna agera för att möta patientens medicinska, emotionella och rättsliga behov.

Det innebär att inte bara gynekologer utan alla läkare som kan behöva undersöka offer för sexualbrott ska kunna genomföra en fullständig undersökning med spårsäkring. Den undersökning som görs efter ett sexuellt övergrepp ska kunna leda fram till ett rättsintyg som används i en eventuell rättegång. Det är därför av yttersta vikt att undersökningen är systematisk och att stor omsorg ägnas åt att säkra spår/bevis.

Nödvändigt för bevisföring

Ansvarsfördelningen skiljer sig åt i olika delar av landet. På vissa sjukhus anlitas särskilt utbildad personal och i vissa fall remitteras patienten till en rättsläkarundersökning. I många fall görs emellertid undersökningarna av jourhavande specialistläkare. Fotografering och mätning av alla kroppsskador underlättar bedömningen av skadornas art och är nödvändigt för bevisföringen i en eventuell rättegång.

Spårsäkringssats, NCK:s handbok och guide

Alla sjukhus och de flesta vårdcentraler i Sverige har den basala utrustning som krävs för att utföra en fullständig gynekologisk och/eller proktologisk undersökning med infektionsprovtagning och spårsäkring. För sexuella övergrepp finns en särskild spårsäkringsutrustning med instruktioner till hälso- och sjukvården. Nationellt centrum för kvinnofrid (NCK) har på uppdrag av regeringen tagit fram en handbok och guide som beskriver korrekt dokumentation vid sexuella övergrepp samt ansvarsfördelning mellan de olika rättsvårdande instanserna. NCK har även producerat en instruktionsfilm för att underlätta spårsäkringen.

Guiden riktar sig till vårdpersonal och innehåller checklistor och konkreta anvisningar för undersökning och spårsäkring. I samarbete med Statens kriminalteknologiska laboratorium (numera Nationellt Forensiskt Centrum) har NCK också reviderat den spårsäkringssats som används av hälso- och sjukvården vid undersökning efter ett sexuellt övergrepp. Spårsäkringssats efter sexuella övergrepp är ett färdigförpackat set för undersökning av både kvinnor, barn och män. Den bör alltid användas, oavsett om polisanmälan är gjord eller inte. Spårsäkringssatsen ska finnas tillgänglig på alla polisstationer, sjukhus och vårdcentraler och innehåller allt material (tops, provrör, tejpfolier med mera) som krävs för att göra en komplett spårsäkring. Genom att följa anvisningarna i guiden kan alla läkare som möter en patient som utsatts för ett sexuellt övergrepp ställa rätt frågor, ta rätt prover och svara för att prover och dokument hanteras rättssäkert.

Läs mer på temasidorna

Hantering av proverna

Sannolikheten att finna spår efter sexuella övergrepp påverkas av tiden som förlöpt mellan övergreppet och undersökningstillfället, och spårsäkring bör därför göras så tidigt som möjligt. Det finns dock ingen absolut tidsgräns för spårsäkring. De första 72 timmarna ses ofta som det akuta tidsintervallet, men även efter 7–10 dagar kan ibland DNA från gärningsmannen påvisas hos offret. En komplett spårsäkring bör därför göras om det har gått mindre än tio dagar sedan övergreppet, men det kan även vara meningsfullt att göra en sådan om det har gått längre tid än så. Om en polisanmälan har gjorts ska spårsäkringsproverna överlämnas till polisen för vidare hantering. Proverna kan analyseras även många år efter spårsäkringen. Därför är det rimligt att de sparas inom sjukvården i två år även om patienten inte polisanmäler.

Relaterade ämnesguider

Hälso- och sjukvårdens ansvar
Sexuellt våld
Män som våldtäktsoffer
Medicinska och psykosociala konsekvenser av sexuellt våld
Rättsväsendets ansvar

FAKTA

Nationellt centrum för kvinnofrid (NCK) vid Uppsala universitet fick i februari 2007 i uppdrag av regeringen att utarbeta ett nationellt program för hälso- och sjukvården avseende omhändertagande av offer för sexualbrott. Uppdraget redovisades i februari 2008. Syftet med det nationella programmet är att förbättra omhändertagandet av sexualbrottsoffer inom hälso- och sjukvården. Ett annat syfte är att utarbeta rutiner för hur provtagning och dokumentation ska genomföras för att rättsväsendets beslutsunderlag ska bli så fullständigt som möjligt.