Könsstympning

Enligt uppskattningar från Unicef finns det i dag cirka 200 miljoner kvinnor och flickor i världen som utsatts för könsstympning. I takt med att människor från främst Afrika kommit till Sverige har frågan blivit aktuell även här. 

År 1982 infördes i Sverige en lag med förbud mot könsstympning. Om man är bosatt här är det även olagligt att utföra ingreppet utomlands. År 2018 antog regeringen en handlingsplan mot kvinnlig könsstympning. 

Könsstympning eller kvinnlig omskärelse är nära knutet till en traditionell syn på kvinnlighet. I många kulturer är det en del av en struktur som begränsar och reglerar kvinnors sexualitet. Internationella studier visar att ingreppet kan ha en negativ inverkan på kvinnors självkänsla. Ingreppet kan också få stora medicinska konsekvenser, både fysiska och psykiska.

Kvinnlig omskärelse/könsstympning i Sverige – en kunskaps- och forskningsöversikt (2011)

Historia och utbredning

Enligt WHO beräknas idag cirka 200 miljoner kvinnor och flickor världen över ha utsatts för könsstympning. Praktiken är äldre än både kristendom och islam och även om den inte i sig är religiöst betingad så har den förekommit och förekommer bland annat inom kristendom och islam. Ingreppet utförs i ett trettiotal länder världen över. 

"Female genital mutilation/cutting" (2013) 

Könsstympning i Sverige

Socialstyrelsen har på uppdrag av regeringen gjort en uppskattning av förekomsten av kvinnlig könsstympning i Sverige och hur många som riskerar att utsättas. Enligt rapporten, som kom 2015, kan runt 38 000 flickor och kvinnor i Sverige ha varit utsatta för könsstympning innan de kom till Sverige. Cirka 7 000 av dessa är flickor under 18 år. De största grupperna av kvinnor i Sverige som har genomgått ingreppet kommer från början från Somalia, Egypten, Etiopien, Eritrea och Gambia.

Riskpopulationen har uppskattats genom en beräkning av antalet flickor med en moder som är född i ett land där könsstympning är vanligt förekommande. Alla flickor i riskpopulationen befinner sig inte i riskzonen för att bli utsatta för könsstympning. Flickor som är i riskzonen definieras som de som löper en faktisk risk, i och med familjens inställning till könsstympning och vilja att fortsätta med traditionen även efter migration. Andelen flickor ur riskpopulationen som befinner sig i riskzonen har inte uppskattats i studien.

"Flickor och kvinnor i Sverige som kan ha varit utsatta för könsstympning" (2015)

Sedan lagen med förbud mot könsstympning trädde i kraft 1982 har endast två fall lett till fällande domar. Ytterligare ett fall gäller en man som dömts till stämpling till brott efter att ha planerat att låta könsstympa sina döttrar. Socialstyrelsen vet inte hur många flickor och kvinnor som bor i Sverige som kan ha blivit utsatta för könsstympning under tiden de varit bosatta här.

Lag med förbud mot könsstympning (1982:316) 

Olika former av könsstympning

WHO har i en klassifikation delat in könsstympning i fyra olika typer. I den minst omfattande formen ingår exempelvis prickning av klitoris med ett vasst föremål. Andra ingrepp utgörs av att klitoris och de inre blygdläpparna skärs bort, vilket är det vanligaste ingreppet. Vid mer omfattande ingrepp skärs även de yttre blygdläpparna bort, vilket kallas infibulation. Vid infibulation lämnas enbart en centimeterstor öppning kvar för att menstruationsblod och urin ska kunna passera. Den mest omfattande formen av könsstympning kallas enligt WHO:s klassifikation för klitoridektomi, vilket innebär att helt eller delvis avlägsna klitoris.

Medicinska konsekvenser

För många kvinnor får ingreppet medicinska konsekvenser på både kort och lång sikt. De omedelbara effekterna är blödning, infektioner, skador på närliggande organ och chock. På lång sikt kan det handla om underlivssmärtor, cystor, svårigheter att kissa, att menstruationsblod stockar sig i vaginan, smärta vid samlag samt komplikationer i samband med graviditet och födsel.

Tillämpning av lagstiftningen i Sverige

De juridiska definitionerna av det som betecknas könsstympning i Sverige och i västvärlden inkluderar alla former av permanenta förändringar av det kvinnliga könet, frivilliga eller ej. I praktiken har lagstiftningen tillämpats genom att särskilja mellan ingrepp på afrikanska kvinnor och svenska kvinnors plastikoperationer av könsorganet, vilka anses utföras av fri vilja. Det har argumenterats för en lagstadgad åldersgräns för alla ingrepp på det kvinnliga könsorganet, vilket skulle skydda barn samtidigt som inom- och utomeuropeiska kvinnor skulle placeras i samma kategori.  

Handlingsplan mot könsstympning

I juni 2018 fattade regeringen beslut om en handlingsplan mot könsstympning av flickor och kvinnor. Syftet med handlingsplanen är att förebygga och motverka könsstympning samt förbättra stödet till redan utsatta. Handlingsplanen innefattar uppdrag till flera myndigheter och till vården. 

"Regeringen har beslutat om en handlingsplan mot könsstympning" (pressmeddelande 28 juni 2018)

"Handlingsplan mot könsstympning av flickor och kvinnor" (2018) 

RELATERAT

Hedersrelaterat våld och förtryck
Mänskliga rättigheter

Läs mer om könsstympning i Webbstöd för vården för hälso- och sjukvårdspersonal.