Könsstympning

Enligt uppskattningar från Världshälsoorganisationen (WHO) finns det i dag cirka 200 miljoner kvinnor och flickor i världen som utsatts för könsstympning. I takt med att människor från främst Afrika migrerat till västerländska länder har frågan aktualiserats i Sverige. Det råder en stark konsensus i det svenska samhället att könsstympning är ett grovt brott som bör bestraffas.

Könsstympning eller kvinnlig omskärelse är nära knutet till identitet och en traditionell syn på kvinnlighet. Internationella studier visar att ingreppet kan ha en negativ inverkan på kvinnors självkänsla. Ingreppet kan också få stora medicinska konsekvenser, både fysiska och psykiska.

Könsstympning och kvinnlig omskärelse är omdebatterade begrepp. Efter 1970-talets feministiska debatt blev begreppet könsstympning praxis, ett begrepp som sedermera har kritiserats för att inte ta hänsyn till skillnader i ingreppets betydelse i olika kulturella kontexter. Socialantropologer och vissa organisationer har därför återupptagit termen kvinnlig omskärelse. Det är också ett begrepp som rekommenderas av Socialstyrelsen i direkta patientkontakter; Socialstyrelsen betonar då vikten av att vara lyhörd och skapa förtroende i mötet med flickor och kvinnor som har blivit utsatta för könsstympning. I svensk lagstiftning används termen könsstympning.

"Kvinnlig könsstympning – ett stöd för hälso- och sjukvårdens arbete" (2016) 

Historia och utbredning

Enligt WHO beräknas idag cirka 200 miljoner kvinnor och flickor världen över ha utsatts för könsstympning. Praktiken är äldre än både kristendom och islam och även om den inte i sig är religiöst betingad så har den förekommit och förekommer bland annat inom kristendom och islam. Ingreppet utförs i ett trettiotal länder världen över. 

"Female genital mutilation/cutting" (2013) 

Sedan lagen med förbud mot könsstympning trädde i kraft 1982 har tre fall lett till fällande domar. Trots det låga antalet fällande domar finns det skäl att anta att det förekommer att ingreppet utförs i Sverige och/eller vid besök i hemlandet. Det är dock okänt hur vanligt det är i Sverige.

Lag med förbud mot könsstympning (1982:316) 

År 2015 kom en rapport från Socialstyrelsen där de på uppdrag av regeringen har gjort en uppskattning av förekomsten av kvinnlig könsstympning och storleken på riskgruppen. De största grupperna av kvinnor i Sverige som kan ha genomgått ingreppet kommer ursprungligen från Somalia, Egypten, Etiopien, Eritrea och Gambia. Enligt rapporten uppskattas att närmare 38 000 flickor och kvinnor i Sverige kan ha varit utsatta för könsstymping, varav cirka 7000 är flickor under 18 år. 

"Flickor och kvinnor i Sverige som kan ha varit utsatta för könsstympning" (2015)

Riskpopulationen har uppskattats genom en beräkning av antalet flickor med en moder som är född i ett land där könsstympning är vanligt förekommande. Alla flickor i riskpopulationen befinner sig inte i riskzonen för att bli utsatta för könsstympning. Flickor som är i riskzonen definieras som de som löper en faktisk risk, i och med familjens inställning till könsstympning och vilja att fortsätta med traditionen även efter migration. Andelen flickor ur riskpopulationen som befinner sig i riskzonen har inte uppskattats i studien.

Olika former av könsstympning

WHO har i en klassifikation delat in könsstympning i fyra olika typer. I den minst omfattande formen ingår exempelvis prickning av klitoris med ett vasst föremål. Andra ingrepp utgörs av att klitoris och de inre blygdläpparna skärs bort, vilket är det vanligaste ingreppet. Vid mer omfattande ingrepp skärs även de yttre blygdläpparna bort, vilket kallas infibulation. Vid infibulation lämnas enbart en centimeterstor öppning kvar för att menstruationsblod och urin ska kunna passera. Den mest omfattande formen av könsstympning kallas enligt WHO:s klassifikation för klitoridektomi, vilket innebär att helt eller delvis avlägsna klitoris.

Ingreppet utförs ofta av kvinnor

I många samhällen och kulturer genomförs och försvaras proceduren i stor utsträckning av äldre kvinnor. Att få utföra ingreppet kan innebära högre social status. Det kan finnas flera anledningar till detta. I många kulturer är könsstympning/kvinnlig omskärelse en del av en struktur som begränsar och reglerar kvinnors sexualitet. Kvinnors aktiva medverkan vid ingreppen antas därför handla om kvinnans underordnade position inom den rådande patriarkala strukturen.

Medicinska konsekvenser

En stor del av debatten har fokuserat på medicinska konsekvenser. Förutom de omedelbara effekterna, såsom blödning, infektioner, skador på närliggande organ och psykisk chock, finns det tecken på att ingrepp på lång sikt kan leda till underlivssmärtor, cystor, urineringsbesvär, att menstruationsblod stockar sig i vaginan, smärta vid samlag samt komplikationer i samband med graviditet och födsel.

I många av de länder där praktiken genomförs är fertiliteten hög och på grund av både bristande hälso- och sjukvård samt hård abortlagstiftning är barna- och mödradödligheten i dessa länder bland de högsta i världen. Detta gör det svårt att isolera hälsofaktorerna vid exempelvis graviditet till enbart könsstympning/kvinnlig omskärelse.

Tillämpning av lagstiftningen i Sverige

De juridiska definitionerna av det som betecknas könsstympning i Sverige och i västvärlden inkluderar alla former av permanenta förändringar av det kvinnliga könet, frivilliga eller ej. I praktiken har lagstiftningen tillämpats genom att särskilja mellan ingrepp på afrikanska kvinnor och svenska kvinnors plastikoperationer av könsorganet, vilka anses utföras av fri vilja. Det har argumenterats för en lagstadgad åldersgräns för alla ingrepp på det kvinnliga könsorganet, vilket skulle skydda barn samtidigt som inom- och utomeuropeiska kvinnor skulle placeras i samma kategori.  

Handlingsplan mot könsstympning

I juni 2018 fattade regeringen beslut om en handlingsplan mot könsstympning av flickor och kvinnor. Syftet med handlingsplanen är att förebygga och motverka könsstympning samt förbättra stödet till redan utsatta. Handlingsplanen innefattar uppdrag till flera myndigheter och till vården. 

"Regeringen har beslutat om en handlingsplan mot könsstympning" (pressmeddelande 28 juni 2018)

"Handlingsplan mot könsstympning av flickor och kvinnor" (2018) 

RELATERAT

Hedersrelaterat våld och förtryck
Mänskliga rättigheter