Nationellt centrum för kvinnofrid (NCK)

EU:s arbete mot våld

Enligt artikel 8 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt ska EU verka för att bekämpa alla former av våld i hemmet och medlemsstaterna bör vidta alla nödvändiga åtgärder för att bestraffa våldshandlingar och skydda brottsoffren.

EU lagstiftar dock inte om sociala frågor och det finns i dag ingen juridisk grund för att kriminalisera våld mot kvinnor inom unionen. Våld är därför primärt en fråga för de enskilda medlemsstaterna. EU tar dock upp frågan i olika policydokument och styrmedel, vars utgångspunkt är att kvinnofrid är en fråga om mänskliga fri- och rättigheter.

Europaparlamentet

Europaparlamentet har antagit flera resolutioner som berör mäns våld mot kvinnor. År 2009 antogs en omfattande resolution om avskaffande av våld mot kvinnor. Resolutionen uppmanade Europeiska kommissionen att presentera en riktad och mer konsekvent plan för att främja kvinnofrid. I en resolution om våld mot kvinnor, antagen i april 2011, efterfrågade parlamentet ett EU-direktiv mot könsbaserat våld. Det uppmärksammades att våldtäkt och andra former av sexuellt våld mot kvinnor är straffbara handlingar vilka bör falla under allmänt åtal i samtliga EU-länder. 

I en resolution om våld mot kvinnor, antagen i april 2011, efterfrågade parlamentet ett EU-direktiv mot könsbaserat våld. Det uppmärksammades i resolutionen att våldtäkt och andra former av sexuellt våld mot kvinnor är straffbara handlingar vilka bör falla under allmänt åtal i samtliga EU-länder. 

År 2013 efterfrågade parlamentet i en resolution att medlemsländerna och EU ska ansluta sig till Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och av våld i hemmet, även kallad Istanbulkonventionen. I en resolution antagen i februari 2014 om att motverka våld mot kvinnor begärde parlamentet återigen att Europeiska kommissionen ska presentera en EU-omfattande strategi och en handlingsplan för att motverka alla former av våld mot kvinnor och flickor. 

Daphne-programmet

År 2000 beslutade Europaparlamentet och Europeiska rådet att anta ett program för förebyggande åtgärder mot våld mot barn, ungdomar och kvinnor. Programmet fick namnet Daphne. Genom Daphne kunde icke vinstdrivande privata och offentliga organisationer söka finansiering till projekt för att motverka våld mot kvinnor. Daphne löpte i tre faser fram till och med 2013. År 2014 inrättades ett EU-program om rättigheter, jämlikhet och medborgarskap för perioden 2014–2020. Detta finansieringsprogram ersatte tre tidigare finansieringsprogram, däribland Daphne. 

Arbetet för ökad jämställdhet

I mars 2010 presenterade Europeiska kommissionen en kvinnostadga och senare samma år antogs en strategi för jämställdhet under perioden 2010–2015. Strategin fokuserade framför allt på fem huvudområden, varav ett var att avskaffa könsrelaterat våld. I december 2015 publicerades ”Strategiskt engagemang för jämställdhet 2016-2019” (The Strategic engagement for gender equality 2016-2019) som beskrivs vara en uppföljning och förlängning av den tidigare jämställdhetsstrategin. Bland prioriteringarna återfinns att motverka könsrelaterat våld samt att skydda och stödja offren. 

Ökade rättigheter för brottsoffer

Under 2013 antog Europeiska rådet och Europaparlamentet en förordning om ömsesidigt erkännande av skyddsåtgärder i civilrättsliga förfaranden. Förslaget om förordningen hade 2011 lagts fram av Europeiska kommissionen inom ramen för ett lagstiftningspaket med syfte att stärka brottsoffers rättigheter. Under 2012 antogs ett direktiv som fastställde minimirättigheter för brottsoffer, oavsett var i EU de befinner sig. Både förordningen och direktivet kompletterar den europeiska skyddsorder som antogs under 2011 och som garanterar att straffrättsliga skyddsåtgärder kan tillämpas i hela EU. De nya bestämmelserna medför att skyddsåtgärder för personer som utsatts för våld, till exempel besöksförbud, också kommer att gälla när de flyttar till andra EU-länder. Förordningen tillämpas från och med 2015.

EU och Istanbulkonventionen

I mars 2016 föreslog Europeiska kommissionen att EU ska ansluta sig till Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och av våld i hemmet, även kallad Istanbulkonventionen, som ett komplement till medlemsstaternas ratificeringar. År 2011 blev FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning den första konventionen om mänskliga rättigheter som EU ansluter sig till. Kommittén i FN som övervakar implementeringen av denna konvention har gett rekommendationen att EU ansluter sig till Istanbulkonventionen som ett led i arbetet mot våld mot kvinnor och flickor med funktionsnedsättning. 

RELATERADE ÄMNESGUIDER

• Mäns våld mot kvinnor – ett globalt perspektiv
• Europarådets arbete mot våld
• Istanbulkonventionen
• FN:s arbete mot våld

Lagstiftning i EU

EU har flera olika lagstiftningsförfaranden men vanligast numera är det så kallade ordinarie lagstiftningsförfarandet. I det ordinarie lagstiftningsförfarandet har kommissionen initiativrätt men akten kan ändras och måste godkännas av Europaparlamentet och Europeiska rådet.

En resolution är en viljeyttring som inte är juridiskt bindande. Direktiv är bindande rättsakter som införlivas genom att staterna själva antar lagar i sådant syfte. En förordning är en rättsakt som är direkt bindande för medlemsstaterna.