Nationellt centrum för kvinnofrid (NCK)

Mänskliga rättigheter

De mänskliga rättigheterna är en del av folkrätten och reglerar statens makt över individen. Rättigheterna gäller för alla människor över hela världen oavsett härkomst, kultur eller specifik situation.

Friheten från våld är en grundläggande fri- och rättighet och att säkra människors mänskliga rättigheter är en av de viktigaste uppgifterna för demokratier världen över.

Kvinnors rättigheter är mänskliga rättigheter

Olika strategier har tillämpats för att ge kvinnors mänskliga rättigheter samma dignitet och status som de allmänna mänskliga rättigheterna. Dels har man genom så kallad jämställdhetsintegrering (gender mainstreaming) försökt få in ett genusperspektiv inom världssamfundets olika institutioner, arbetsgrupper och så vidare, dels har man utvecklat separata instrument som adresserar kvinnors rättigheter specifikt. FN:s konvention om avskaffande av alls slags diskriminering av kvinnor (1979), FN:s deklaration om avskaffande av våld mot kvinnor (1993) och Istanbulkonventionen (2011) är exempel på sådana instrument. 

FN:s konvention om avskaffande av alls slags diskriminering av kvinnor (1979)
FN:s deklaration om avskaffande av våld mot kvinnor (1993)
Istanbulkonventionen (2011)

Våld mot kvinnor definieras i dag som en allvarlig kränkning av kvinnors mänskliga rättigheter och har lyfts fram som ett allvarligt samhällsproblem som kräver både omfattande stödåtgärder till våldsutsatta och förebyggande åtgärder. Denna utveckling har även inneburit en utvidgad tolkning av de olika rättigheterna till att även omfatta kränkningar av kvinnors mänskliga rättigheter. Exempelvis definieras våld mot kvinnor i form av våldtäkt i krig som en kränkning av rätten till frihet från tortyr och som ett krigsbrott.

Utvidgat statsansvar gällande individers våldsutövning

Staten ansvarar för att de mänskliga rättigheterna främjas och skyddas. Men hur långtgående detta statsansvar är har varit föremål för debatt, liksom de mänskliga rättigheternas universella giltighet. Kritiken har fokuserat på att de mänskliga rättigheterna utvecklats med mäns erfarenheter som grund och att de därmed inte tillvaratar eller skyddar kvinnors intressen. Kritik har även riktats mot att distinktionen mellan den privata och offentliga sfären, som varit central inom internationell rätt, har inneburit att kränkningar av kvinnors mänskliga rättigheter inte setts som en fråga för det internationella samfundet.

Ett betydande framsteg för att bekämpa våld mot kvinnor har varit att statsansvaret utvidgats till att även omfatta individers våldsutövning. Enligt internationell lagstiftning om mänskliga rättigheter är stater skyldiga att vidta erforderliga åtgärder för att förebygga, utreda, bestraffa och ge upprättelse för våldsgärningar mot kvinnor, vare sig dessa gärningar utövas av staten eller av privatpersoner.

Mänskliga rättigheter – ett verktyg för förändring

I grunden handlar de mänskliga rättigheterna om individens rätt i förhållande till kollektivet och rättigheternas universella tillämplighet gör dem till ett kraftfullt verktyg för att motverka våld och diskriminering av kvinnor. Genom att våldet definieras som en kränkning av kvinnors mänskliga rättigheter underlättas både kraven på statligt ansvar och synliggörandet av frågan som en allmän, snarare än privat, angelägenhet.

Särskild rapportör

Porträtt på Rashida Manjoo
Rashida Manjoo, FN:s
särskilda rapportör
2009-2015.

På FN:s världskonferens om mänskliga rättigheterna i Wien 1993 erkände regeringarna för första gången att kvinnors och flickors mänskliga rättigheter är ömsesidigt samverkande, odelbara och delar av samma enhet som de universella mänskliga rättigheterna. Det klargjordes att våld mot kvinnor är en kränkning av de mänskliga rättigheterna. 1994 tillsatte kommissionen för mänskilda rättigheter en särskild rapportör om våld mot kvinnor, dess orsaker och konsekvenser.

Relaterade ämnesguider

• Mäns våld mot kvinnor – ett globalt perspektiv
• Våld som privat eller politisk fråga
• Rättsväsendets ansvar
• Sexuellt våld i krig och konflikt
• FN:s arbete mot våld