Nationellt centrum för kvinnofrid (NCK)

Våld som privat eller politisk fråga

Mäns våld mot kvinnor betraktades länge som ett marginellt problem och en individuell angelägenhet tillhörande den privata sfären – ett synsätt som har påverkat de politiska möjligheterna att diskutera och effektivt arbeta mot våldets orsaker och konsekvenser.

De senaste 30 åren har dock en utveckling skett såväl nationellt som internationellt, och våldet lyfts allt oftare fram i både mediala och politiska sammanhang som ett strukturellt problem som berör alla.

Från privat till offentlig angelägenhet

Historiskt har mäns våld mot kvinnor främst betraktats som en avvikande företeelse av privat karaktär, utövat av personer med bland annat missbruksproblem och/eller psykisk sjukdom eller som en följd av en dysfunktionell parrelation.

Att tala om våldet som tillhörande den privata sfären har effektivt dolt våldets strukturella karaktär. Detta har bidragit till att utesluta frågan från nationella och internationella politiska och offentliga samtal.

FN:s våldsdeklaration 

År 1993 antogs FN:s deklaration om avskaffande av våld mot kvinnor. Deklarationen slår fast att våldet orsakas av det historiskt sett ojämlika förhållandet mellan kvinnor och män, för vilken distinktionen mellan privat och offentligt har haft stor betydelse. I deklarationen uppmanas staterna att fördöma och motverka våld mot kvinnor liksom att arbeta preventivt. Deklarationen stipulerar också ett antal åtgärder som staterna bör vidta för att bedriva en politik som syftar till att avskaffa våld mot kvinnor. 

I deklarationen framhålls att våldet är en av de sociala mekanismer som leder till att kvinnors underordnade ställning upprätthålls, samt att våldet sker både i det privata och det offentliga rummet. För att säkra kvinnors fysiska, psykiska och sexuella integritet är det därför viktigt att erkänna kvinnors våldsutsatthet utanför hemmet, ett våld som genom bland annat rädsla begränsar kvinnors valfrihet och tillgång till allmänna platser.

Tillsammans med förändringar i synen på våldets uttryck, omfattning och orsaker möjliggjorde deklarationen nya sätt att tala om, ifrågasätta och arbeta mot våldet. Politiska åtgärder både i Sverige och internationellt har initierats, bland annat i form av ökade stödinsatser och ett utökat rättsligt skydd för våldsutsatta kvinnor.

Istanbulkonventionen 

År 2014 trädde Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet, även kallad Istanbulkonventionen, i kraft i Sverige. I ingressen beskrivs våld mot kvinnor som ”ett uttryck för historiskt ojämlika maktförhållanden mellan kvinnor och män”. Det konstateras även ”att våld mot kvinnor är könsrelaterat på strukturell nivå och att våldet mot kvinnor är en av de viktigaste orsakerna till att kvinnor är underordnade män”. Konventionen innehåller bland annat bestämmelser om förebyggande åtgärder, skydd och stöd. 

RELATERAde ämnesguider

• Mäns våld mot kvinnor – ett globalt perspektiv
• Mänskliga rättigheter
• Sexuellt våld i krig och konflikt
• FN:s arbete mot våld
• Istanbulkonventionen