Män som våldtäktsoffer

Forskning och kunskap om mäns utsatthet för sexuellt våld är begränsad. Detsamma gäller tillgången till stöd och hjälpverksamhet riktad till manliga våldtäktsoffer.

Bristerna på kunskap inom området kan göra det svårare för våldtagna män att beskriva sina erfarenheter som just våldtäkt. Det leder också till brister i bemötandet och en allmän avsaknad av stöd och hjälpinstanser med specifik kompetens om mäns utsatthet för sexuellt våld.

Studier om mäns utsatthet för sexuellt våld

Antalet studier på området är begränsat. De utgörs av undersökningar om attityder till män som våldtäktsoffer samt ett fåtal omfångsundersökningar om våldsutsatta mäns erfarenheter av sexuella övergrepp. Det är därför svårt att uttala sig om förekomsten av sexuellt våld mot män. Studier visar dock att förövarna i stor utsträckning är en manlig bekant eller nuvarande/tidigare partner. Övergreppen tycks generellt ske inomhus i offrets eller förövarens bostad och övergreppen åtföljs inte sällan av fysiskt våld. Flertalet av de utsatta har fått fysiska skador till följd av övergreppet, såsom sönderslitningar och blödningar i analöppningen, blåmärken, brutna ben och skärsår. Tidigare forskning visar att homosexuella män riskerar att utsättas för sexuellt våld även på offentliga platser och att hatbrott kan ha inslag av sexuellt våld.

I en svensk undersökning baserad på närmare 1800 enkätsvar från 2009 uppgav fyra procent av de tillfrågade männen att de utsatts för sexuella övergrepp. Flertalet övergrepp hade dock infallit innan det att mannen fyllt 18 år. 

Stereotypa föreställningar försvårar

Normer och föreställningar om mäns sexualitet påverkar synen på män som våldtäktsoffer. I studier av mäns utsatthet för sexuellt våld är detta ett centralt tema. Synen på män som starka, sexuellt aktiva/dominerande och ständigt intresserade försvårar möjligheten att betrakta män som möjliga offer för sexuellt våld. I ljuset av detta dominerande manlighetsideal förväntas män vara kapabla att försvara sig mot våldtäkt. De flesta män som utsätts för sexuella övergrepp uppger dock att de inte har kunnat försvara sig, något som innebär att många våldtäktsoffer skuldbelägger sig själva och betraktar sig som medansvariga för övergreppet.

I en studie från 2009 uppgav en majoritet av respondenterna reaktioner som paralyserad rädsla, hjälplöshet eller resignation vid tidpunkten för övergreppet och endast en knapp fjärdedel upplevde sig vara förmögna att fysiskt försvara sig mot förövaren. Det mest traumatiska med övergreppet var för många just känslan av hjälplöshet och förlorad kontroll. Våldtäkten fick för många av männen långvariga och allvarliga psykologiska effekter: depression, återkommande minnesbilder av övergreppet och självmordstankar.

""Men du har ju blivit våldtagen”: om våldtagna mäns ordlöshet" (2009) 

Ordlöshet

Ytterligare en betydande faktor är den sociala stigmatisering och misstro som manliga våldtäktsoffer utsätts för efter en våldtäkt, vilket inverkar starkt negativt på viljan att söka hjälp och stöd eller att anmäla våldtäkten. Om offret också är en hbtq-person kan osynliggörandet i samhället av hbtq-personer som grupp och det våld som hbtq-personer utsätts för leda till att den utsatte inte kan formulera sina erfarenheter som just våldsutsatthet. Detta kan i sin tur leda till att öka känslan av utanförskap och negativt påverka förmågan att bearbeta övergreppet.

Väldigt få män som utsätts för sexuellt våld polisanmäler övergreppet eller söker hjälp hos sociala instanser; detta sker oftast bara om de fysiska skadorna efter övergreppet varit grava. Avsaknaden av stödinsatser som särskilt vänder sig specifikt till män, liksom rädsla för homofobiskt och kränkande bemötande, är också faktorer som måste tas i beaktande då man ser till anmälningsbenägenhet och vilja att söka stöd och hjälp inom denna grupp.

RELATERAde ämnesguider

Sexuellt våld
Att ställa frågan om våld
Sekretess inom hälso- och sjukvården
Våld i samkönade relationer
Spårsäkring vid sexuella övergrepp