Nationellt centrum för kvinnofrid (NCK)

Reportage om verksamheter som frågar

Runt om i Sverige pågår ett intensivt arbete med att utveckla lokala rutiner för att upptäcka våldsutsatthet och för att förbättra omhändertagande av våldsutsatta kvinnor. Här kan du läsa om hur Norrbotten och Uppsala arbetat med frågorna.

Tydlig strategi för att fråga i Norrbotten

2017-09-19

I Region Norrbotten ställs frågor om våld till många patienter. Förra året registrerades det att 4808 personer tillfrågats om våldsutsatthet.
– Nu gäller det att fortsätta öka medvetenheten om hur viktigt det är att fråga alla, säger Moa Lygren, projektledare på regionkontoret i Luleå.

Porträtt på Moa Lygren
Projektledare Moa Lygren

Samarbete och samverkan är nyckelord för arbetet med våld i nära relationer i Norrbottens län. År 2011 inleddes projektet Samverkan mot våld, ett samarbete mellan dåvarande landstinget, kommunerna i länet, polismyndigheten och åklagarmyndigheten. Regionen och kommunerna finansierar gemensamt en projektledare som har i uppgift att fortsätta utveckla det länsövergripande arbetet inom hälso- och sjukvården, rättsväsendet och socialtjänsten.

Moa Lygren har en dubbel roll.
– Jag arbetar dels stödjande gentemot hälso- och sjukvården med tandvården, dels utvecklande inom regionen med externa partners, säger hon.

En viktig del i samarbetet är webbplatsen www.våldmotnära.se, med information som riktar sig till våldsutsatta och deras anhöriga, men även till yrkesverksamma som jobbar med frågan. Det finns också en avdelning med information som riktar sig till dem som utövar våld.

– Vi har bestämt oss för att det är viktigt att ha en gemensam informationskanal. Den samfinansieras av aktörerna i ”Samverkan mot våld”, men också av länsstyrelsen, säger Tanya Jendersen som tidigare var samordnare och utvecklingsstrateg.

Nya rutiner tas fram

När det gäller arbetet i hälso- och sjukvården med att upptäcka våldsutsatthet har regionen utarbetat en tydlig strategi. Det vårdprogram med rutiner som användes tidigare har reviderats och blivit en regionövergripande anvisning för arbetet inom våld i nära relationer. Inom kort ska regionen även anta rutiner som gäller dokumentation av skador på patienter.

– Det ska vara lätt att göra rätt för medarbetarna på hälsocentralerna som exempelvis ska fotografera skador. Vi har haft en utbildningsdag om skadedokumentation och då blev det tydligt att det finns ett behov. Medarbetarna vill veta mer, säger Moa Lygren.

Lokala rutiner

I Norrbotten finns ett starkt politiskt tryck och landstingsledningen har prioriterat arbetet mot våld i nära relationer. Trots det kan det vara svårt att driva på frågan lokalt, enligt Moa Lygren.

– Vi påminner ofta om att det enligt Socialstyrelsens föreskrifter ska finnas lokala rutiner. Många hälsocentraler har sådana men inte alla. Varför det saknas kan ha många förklaringar, däremot ställer alla frågan om våld. De lokala rutinerna säkerställer att alla vet vad de ska göra, till exempel efter att personalen har ställt frågor om våld, säger hon.

Den regionövergripande rutinen anger att alla patienter ska tillfrågas om våldsutsatthet. Men enligt Moa Lygren görs inte alltid det.  

– Vi vet att ibland ställer personalen frågor på indikation, alltså när man misstänker att patienten har varit utsatt för våld. Vi brukar påminna om att när man frågar på indikation så kan patienter missas. Vi vill att personalen har den medvetenheten.

Antalet tillfrågade ökar

I Region Norrbotten finns 31 hälsocentraler, en majoritet av dem drivs av regionen. I fjol tillfrågades 4808 patienter, vilket är en ökning jämfört med 2015 då 4395 fick frågor om våldsutsatthet. Utöver dem får också samtliga invånare som kallas till hälsosamtal frågan, i fjol gjordes 847 sådana samtal.

– Dessutom får alla patienter inom psykiatrin frågor om våld. Det finns också dokumentation från kvinnoklinikerna om deras arbete med att ställa frågan. De vi fortfarande har svårt att nå är medarbetare inom tandvården, men de jobbar mycket med orosanmälningar till socialtjänsten som rör barn, säger Moa Lygren.   

Mångårig erfarenhet av att fråga gravida

2017-09-20

I Region Uppsala har frågor om våld varit en del av vardagsarbetet för barnmorskorna sedan slutet av 1990-talet. Alla gravida ska någon gång under kontakten med mödrahälsovården få frågan om de har varit utsatta för våld.

Bild på Lena Axén, samordningsbarnmorska i Region Uppsala
Lena Axén är samordningsbarnmorska i Region Uppsala sedan 2012.

– Våld är ett allvarligt folkhälsoproblem. Kvinnor som är utsatta för våld har fler hälsoproblem, är mer oroliga och deprimerade och det ökar risken för komplikationer under graviditeten, säger Lena Axén, samordningsbarnmorska i Region Uppsala.

Socialstyrelsen rekommenderar att rutinmässiga frågor om våld ställs av mödrahälsovården. Även Barnmorskeförbundet har sedan länge uppmanat barnmorskemottagningarna att ha motsvarande rutiner.

I Region Uppsala har frågor om våld till gravida kvinnor varit en del av vardagsarbetet för barnmorskorna sedan slutet av 1990-talet. Då var de bland de första i Sverige med att ställa frågor till alla gravida som en del i ett forskningsprojekt. Sedan 2001 har landstinget haft en rutin som innebär att alla gravida kvinnor ska få frågan om erfarenheter av våld.

Stadig grund i Uppsala

Lena Axén började som samordningsbarnmorska våren 2012 och frågorna om våldsutsatthet är fortfarande ett viktigt arbetsområde. Det tidiga intresset bland barnmorskorna i Uppsala har gett en stadig grund att utveckla verksamheten ifrån. Enligt vårdprogrammet ska frågorna ställas någon gång under kontakten med barnmorskan.

– Rutinen är att man ska fråga när tillfälle ges. Det vanligaste är att fråga tidigt under graviditeten, det kan vara när man tar prover eller gör en undersökning, men det kan också vara vid efterkontrollen, berättar Lena Axén.

Hänsyn till partnern

En av de utmaningar som barnmorskorna ställs inför är att kvinnans partner är med under besöken. Det är viktigt att partnern är delaktig för att den gravida kvinnan ska känna större trygghet och paret tillsammans ska kunna förbereda sig för en säker förlossning. Utmaningen för barnmorskan är att hitta ett utrymme för att kvinnan i eget forum ska få tillfälle att prata om ämnen som hon kanske inte vill dela med sin partner.

– Vissa partner lämnar inte kvinnans sida. Samtidigt finns det en rekommendation om att vi inte ska ställa frågan om våld när partnern är med för att inte riskera ytterligare utsatthet och hot om kvinnan är våldsutsatt, säger Lena Axén.

De rutiner som finns inom landstinget och på mottagningarna är ett stöd för barnmorskan, men det är inte alltid det fungerar, menar hon. Det kan därför vara svårt att nå upp till målsättningen att fråga alla kvinnor.

– Som barnmorska måste man vara lyhörd och ödmjuk i sitt förhållande till rutinerna. Det behövs en relation till patienten och ett förtroende. Frågan måste ställas på rätt sätt när tillfälle ges.

Viktigt att chefen är engagerad

Barnmorskor har ofta en hög arbetsbelastning. Erfarenhet och fortbildning är två nycklar till att kunna ta hand om svaret från kvinnan på ett bra sätt.

– Frågan måste också hållas levande i arbetsgruppen och av cheferna, säger Lena Axén.

Hon framhåller att det är viktigt att personalen på arbetsplatsen tillsammans diskuterar vem som ställer frågan och ser till att någon gör det. På en vårdcentral kan en kvinna ha många kontakter – barnmorskan, husläkaren och distriktssköterskan.

– Jag vill poängtera att alla funktioner i vårdkedjan som möter kvinnor har ansvar för att frågan ställs, säger Lena Axén.

Lena Axéns tips till andra barnmorskemottagningar:

  • Håll frågan levande på arbetsplatsen. 
  • Se till att få fortbildning inom ämnet.
  • Diskutera fall och tipsa varandra om vad som fungerade.
  • Chefen måste ta aktiv del i arbetet

Se en kort film där Lena Axén berättar vad som är viktigt för att frågor om våld ska ställas inom hälso- och sjukvården.