Nationellt centrum för kvinnofrid (NCK)

Sjukvårdens roll och ansvar

Hälso- och sjukvården är ofta den instans som först möter en person som har blivit utsatt för ett sexuellt övergrepp, och vården måste ha beredskap för detta. Förutom att personalen erbjuder vård och omsorg, utgör de ofta patientens första länk till rättsväsendet. Resultatet av undersökningen kan bli ett viktigt stöd i utredningen av brottet.

Bild på händer som plockar med saker ur en spårsäkringssats.Provtagningen efter ett sexuellt övergrepp innefattar medicinska prover för att upptäcka sexuellt överförbara infektioner och graviditet men också rättsmedicinska prover för att säkra spår och dokumentera drogpåverkan. Undersökningar görs både för att upptäcka eventuella skador för behandling, och för att med ord och bild dokumentera skadorna ur bevissynpunkt.

Agera professionellt

Den som har utsatts för ett sexuellt övergrepp har flera grundläggande behov, både akut och långsiktigt. För att sexualbrottsoffer ska få ett värdigt, kompetent och korrekt omhändertagande genom hela processen – från det första akuta besöket hos sjukvården till polisanmälan med brottsutredning och eventuellt åtal och efterföljande rättegång – måste varje aktör agera professionellt.

Det innebär att personalen inom hälso- och sjukvården ska vara medveten om sin roll och sitt ansvar. Efter det akuta, medicinska, omhändertagandet blir patienten kallad till återbesök av sjukvården. Att erbjuda eller hänvisa till psykosocialt stöd är också av stor betydelse.

Världshälsorganisationen (WHO) sammanfattar de mänskliga rättigheterna för personer som utsatts för sexuella övergrepp på följande sätt: hälsa, värdighet, jämlikhet, självbestämmande, information, personlig integritet och sekretess.