Nationellt centrum för kvinnofrid (NCK)

Det här är Uppsalamodellen

Collage på bilder på hälso- och sjukvårdspersonal från Region Uppsala.
Att hälso- och sjukvårdens personal är engagerad och får stöd i sitt arbete är viktigt för omhändertagandet av våldsutsatta kvinnor och för att frågor om våld ska ställas rutinmässigt.

För att utveckla omhändertagandet av våldsutsatta kvinnor krävs kunskap, rutiner, kontinuerlig uppföljning och samverkan. Det visar det framgångsrika arbete som bedrivits i över 20 år i Uppsala. Arbetet beskrivs i rapporten "Uppsalamodellen – att möta våldsutsatta kvinnor inom hälso- och sjukvården".

Sedan början av 1990-talet har Region Uppsala och NCK bedrivit ett målmedvetet arbete för att bli bättre på att tidigt upptäcka våldsutsatthet samt förbättra omhändertagandet av våldsutsatta kvinnor som söker vård. Under årens lopp har ett antal faktorer identifierats som visat sig göra stor skillnad. Det handlar inte om några enkla, snabba lösningar. Istället är det ett träget, tålmodigt arbete som visat sig ge bäst resultat i längden.

Region Uppsala (tidigare Landstinget i Uppsala län) har haft en avgörande fördel i närheten till det nationella centrumet. Genom NCK:s unika uppbyggnad (och dessförinnan Rikskvinnocentrum) har nya forskningsrön och metoder omsatts i ett effektivt kliniskt arbete som även spridits nationellt. Ett exempel är det projekt inom mödrahälsovården om våldsutsatthet som påbörjades som ett doktorandarbete vid Uppsala universitet 1997. Det ledde till att Region Uppsala införde rutiner om att ställa frågor om våld till gravida. Efter att Svensk Förening för Obstetrik och Gynekologi och Svenska Barnmorskeförbundet rekommenderat att alla blivande mödrar tillfrågas spreds arbetssättet till barnmorskor i hela Sverige. 20 år senare ser vi resultatet: 85 procent av alla kvinnor får frågor om våld under sin graviditet.

Rutiner stöd i det praktiska arbetet

De rutiner, handlingsplaner och vårdprogram som antagits under årens lopp i Uppsala fungerar som ett stöd för personalen i det praktiska arbetet. Arbetssättet har redan fått genomslag bland landsting och regioner runt om i landet och samtliga har idag ett vårdprogram eller motsvarande dokument för omhändertagandet av våldsutsatta kvinnor. Många enheter ställer också frågor om våld rutinmässigt i stor utsträckning till patienterna.

Men det räcker inte med skriftliga dokument. Minst lika viktigt är att innehållet förankras hos chefer och ansvariga samt att medarbetarna har ett intresse för frågorna. Bara om arbetet med våldsutsatta kvinnor prioriteras och engagemanget är starkt kommer verkliga framsteg att ske. I samband med framtagandet av rapporten om Uppsalamodellen genomförde NCK även fokusgruppsintervjuer med personal vid enheter inom Region Uppsala som varit särskilt framgångsrika när det gällde att ställa frågor om våld till patienterna.

Nya möjligheter till kontinuerlig uppföljning

Ett omfattande utvecklingsarbete har också bedrivits vid Region Uppsala när det gäller dokumentation. Våldsutsatthet dokumenteras sedan 2012 under ett särskilt sökord, ”våldsutsatthet i nära relationer”, i den elektroniska journalen. Något som även gett helt nya möjligheter till uppföljning. Genom att ta fram sammanställd utdata ur systemet kan statistik föras och ett effektivt kvalitetsarbete bedrivas.

Kunskap en bas att stå på

Kunskap om våld och våldsutsatthet samt kopplingen till hälsa är en förutsättning för många av de framsteg som gjorts. Hälso- och sjukvårdspersonalen har erbjudits vidareutbildning inom området och fått tillgång till metod- och kompetensstöd genom det nationella centrumet. Idag finns de utbildningar och det nationella metod- och kompetensstöd som genom åren utarbetats av NCK lätt tillgängligt, inte bara för personalen vid Region Uppsala, utan för alla runt om i landet.

Samverkan avgörande för omhändertagandet

Professionell samverkan är en annan viktig faktor. Det gäller såväl internt inom hälso- och sjukvården som externt med socialtjänsten, rättsvårdande myndigheter och kvinnojouren. Den grund för långsiktig samverkan som lades i Uppsala på 1990-talet har haft stor inverkan även på utvecklingen nationellt. Det gäller inte minst samarbetet mellan hälso- och sjukvården och rättsväsendet i samband med sexuella övergrepp. Erfarenheterna från Uppsala visar med önskvärd tydlighet hur viktig en god samverkan mellan de olika aktörerna är för att förbättra bemötandet och omhändertagandet av våldsutsatta kvinnor.

Men mycket återstår…

Bild på omslaget till Uppsalamodellen.Med den bas som lagts vid Region Uppsala med hjälp av NCK, kan målen i hälso- och sjukvårdslagen om en god vård uppnås. Även Socialstyrelsens föreskrift 2014:4 och kraven i Istanbulkonventionen uppfylls.

Arbetet med att förbättra för våldsutsatta kvinnor som söker vård kan alltid bli ännu lite bättre och Uppsalamodellen kommer att fortsätta utvecklas under många år framöver. Samtidigt är det redan nu möjligt för andra att applicera modellen på sina verksamheter och dra nytta av de lärdomar som gjorts. Det gäller inte bara landsting och regioner utan även kommuner och övriga myndigheter som möter våldsutsatta kvinnor.