Nationellt centrum för kvinnofrid (NCK)

Behandling av män som utövat våld i nära relationer

Behandlingsprogram för män som utövar våld mot kvinnor i nära relationer har använts inom svensk kriminalvård sedan 1980-talet och byggts ut under 1990-talet. Arbetet sker lokalt och i samverkan med polis, åklagare, hälso- och sjukvård, socialtjänst samt frivilligorganisationer. Syftet är att motverka fysiskt, psykiskt, sexuellt och materiellt våld.

2013 fick Kriminalvården ett regeringsuppdrag att ytterligare stärka insatserna för att förebygga återfall i brott bland våldsamma män inom Kriminalvårdens olika verksamheter. Satsningen omfattade bland annat riskbedömningar, motivations- och behandlingsinsatser för olika grupper av män som dömts för våldsbrott. Uppdraget slutredovisades i mars 2017. 

"Kriminalvårdens förstärkta insatser för unga i kriminalvård och förstärkta insatser för våldsamma män" (2017) 

IDAP – Integrated Domestic Abuse Programme

Sedan 2004 arbetar Kriminalvården med behandlingsprogrammet IDAP. Programmet syftar till att minska återfall i brott hos vuxna män som använt våld i nära heterosexuella relationer. Behandlingsmodellen kommer ursprungligen från Minnesota, USA. Den baserar sig på erfarenhet och kunskap från tusentals män och kvinnor som deltagit i gruppbehandling. 

I Sverige har IDAP utvecklats som ett frivårdsprogram. Det bedrivs både på anstalt och inom frivården samt av organisationer som vänder sig till män som frivilligt söker hjälp för att sluta använda våld. Programmet består av två hörnstenar: mansgruppsarbete och partnerkontaktarbete. Det senare är baserat på ett säkerhetstänkande för kvinnor och barn. 

IDAP:s behandlingsmål är:

  • att ge deltagarna förståelse för sina våldshandlingar och hur de påverkar kvinnans handlingar, tankar och känslor
  • att öka deltagarnas förståelse för våldets orsaker i kulturella och sociala kontexter
  • att öka deltagarnas vilja att förändra sitt beteende
  • att stödja deltagarna att ta ansvar för det våld de utövat
  • att förse deltagarna med verktyg för att förändra sitt våldsamma beteende.

För att bedöma om män som remitteras till programmet är lämpliga genomgår de en riskbedömning för framtida partnervåld utifrån SARA-checklistan (Spousal Assault Risk Assessment Guide). Om mannen bedöms ha medel- eller hög risk för framtida partnervåld kan han bli aktuell för programmet. Däremot bedöms män med låg risk för framtida partnervåld inte vara lämpliga för IDAP, då programmet inte är skapat för denna grupp.

”SARA – Checklista för bedömning av risk för framtida partnervåld” (2014) 

En modell för förändring

Inom IDAP används så kallade motiverande samtal för att öka männens vilja till förändring. Men även kognitiv beteendeterapi som kan bidra till att förändra tankemönster och beteenden genom rollspel, övningar, observation, förstärkning och undervisning. Som exempel används videosekvenser, som visar andra män som utövar olika former av kontrollerande beteenden. På så sätt kan makt och kontroll synliggöras. 

Ett av de viktigaste verktygen i IDAP är Makt- och kontrollhjulet. Där beskrivs våld som ett mönster snarare än isolerade händelser. Förövaren kan till exempel använda isolering, förminskning och ekonomiskt våld för att upprätthålla makt och kontroll. Det är också vanligt att förövaren involverar barnen, bland annat genom att känslomässigt vända dem emot den våldsutsatta föräldern. Målsättningen med behandlingen är att uppnå en jämställd relation utan denna typ av maktutövning, vilket beskrivs i programmets andra hjul – Jämställdhetshjulet.

”Makt- och kontrollhjulet” (pdf) och ”Jämställdhetshjulet” (pdf) 

Partnerkontaktarbetet

Inom ramen för partnerkontaktarbetet erbjuds kvinnan individuell kontakt för att bland annat få information om vad som händer under mannens behandling. Detta sker parallellt med mannens förändringsarbete och är en viktig del av riskhanteringen för att förhindra fortsatt våld. Det är frivilligt för kvinnan att delta och syftet med kontakten är att öka kvinnans och barnens säkerhet, inte att påverka kvinnan att fortsätta relationen med mannen.

Brottsoffersluss och barnombud

På flera anstalter har Kriminalvården infört så kallade brottsofferslussar. Det innebär att anhöriga till intagna som är dömda för våld och/eller sexuella övergrepp mot någon i en nära relation får särskilt stöd i samband med besök. Inför brottsofferslussbesöket görs en bedömning av om förövaren har förmåga att möta den besökande med respekt. Tanken är att skydda brottsoffret och motverka återfall i brottslighet. Kriminalvården har också infört barnombud för att stärka barnperspektivet i verksamheten. Som en del av IDAP ska männen lära sig att se och förhålla sig till barns utsatthet.

Processorienterade behandlingsmodeller

Förutom manualbaserade behandlingsprogram erbjuder frivilligorganisationer och mansjourer i Sverige processorienterade program. Dessa är till skillnad från behandlingsprogram som ROS (Relation och samlevnad, Kriminalvårdens program för förövare av sexualbrott) och IDAP inte ackrediterade i Sverige och har därmed inte granskats av en oberoende forskarpanel. Bland dessa ingår verksamheter som hämtar inspiration från norska Alternativ til vold, (ATV) och kanadensiska Center for Violence Intervention and Research (CIRV). 

Behandlingseffekter har undersökts

En metaanalys av behandlingseffekter från 2004 baserad på 22 studier visar att återfall i våld minskar med 5 procent när våldsutövarna går i behandling. Andra studier har visat att män som genomgått behandling tenderar att kraftigt minska eller helt upphöra med sin användning av våld. 

”Does batterers' treatment work? A meta-analytic review of domestic violence treatment” (2004)

I forskningssammanhang har det skett en förskjutning från frågor om programmens effekt till frågor om hur män slutar använda våld och vilken behandling som passar för olika grupper av män. I Sverige genomförde Socialstyrelsen 2010 en utvärdering som visade att männens våldsutövning minskade på kort sikt i samtliga undersökta behandlingsformer. Resultaten har dock inte följts upp över tid eller jämförts med en obehandlad kontrollgrupp.

”Behandling av män som utövar våld i nära relationer” (2010) 

Kriminalvården har undersökt behandlingseffekter på de män som genomgått IDAP 2004–2007. Behandlingsgruppen utgjordes av samtliga klienter som avslutat programmet någon gång mellan dessa år och som frigivits från anstalt alternativt övergått i frivård. Av dessa genomgick 64 procent programmet inom frivården. 73 procent av samtliga i behandlingsgruppen fullföljde hela programmet.

Behandlingsgruppen jämfördes sedan med en grupp manliga klienter som inte genomgått IDAP. Dessa hade dömts för grov kvinnofridskränkning och frigivits från anstalt alternativt påbörjat frivård mellan 2004 och 2007. 

Av de som fullföljde hela behandlingsprogrammet återföll 15 procent i relationsbrott. Av hela behandlingsgruppen, både de som fullföljde och de som inte fullföljde hela programmet, återföll 19 procent i relationsbrott. Även i jämförelsegruppen återföll 19 procent.

”Behandlingsprogrammet IDAP i Kriminalvården” (2012) 

Kriminalvården har också i en studie utvärderat ett stort antal för- och eftertester som manliga klienter fyllt i när de genomgått IDAP. Utvärderingen visar att missbruk samt arbetslöshet och tidigare brottslighet är riskfaktorer för återfall i partnervåld och annan brottslighet. Samma faktorer kan också förutsäga om en klient kommer att avbryta behandlingen, vilket i sig är en riskfaktor för brottsåterfall. 

”IDAP-självskattningars betydelse för brottsåterfall” (2016) 

Fotnot: Metaanalys är en studie av vetenskapliga publikationer, med syfte att dra slutsatser om den samlade vetenskapliga litteraturens gemensamma slutsats.

Relaterade ämnesguider

Behandling av sexualbrottsförövare
Förövare
Grov kvinnofridskränkning
Våldets uttryck och mekanismer

Kriminalvården ska utreda insatser

Kriminalvårdens generaldirektör har fått ett regeringsuppdrag att utreda återfallsförebyggande insatser för män som utövar våld mot närstående. 

Utredningen ska analysera effekterna av insatser riktade mot våldsutövare och föreslå hur arbetet kan utvecklas och stärkas. Uppdraget ska redovisas i juni 2018.