Nationellt centrum för kvinnofrid (NCK)

Förövare

Kontroll och maktbehov är en viktig drivkraft bakom utövandet av våld i nära relationer. Genom fysiskt, psykiskt, sexuellt och materiellt våld kontrolleras offrets beteende och handlingsfrihet. 

Våld i nära relationer är både ett uttryck för och ett medel för att uppnå makt. Synen på förövaren har dock förändrats över tid, och påverkas bland annat av vilken förklaringsmodell som används för våldet. 

Maskulinitet och våld 

Enligt den officiella kriminalstatistiken är 89 procent (2016) av de dömda förövarna av misshandelsbrott män, något som tyder på att våldsutövande är starkt kopplat till kön och maskulinitet. Att utöva olika former av våld kan fungera som ett sätt att höja sin status bland män och framstå som maskulin. Genom våldsutövandet kan män förkroppsliga typiskt ”manliga” attribut som aggressivitet, styrka och kontroll. Att utöva våld i en nära relation kan vara ett sätt för förövaren att upprätthålla sin bestämmanderätt över kvinnor och sin maktposition som man. 
 
Ett sätt att öka förståelsen för vad som skapar våldshandlingar är att kombinera en analys av maskulinitetsnormer, relationsproblematik och individualpsykologiska förklaringsmodeller.

Maskulinitet och mäns våld mot kvinnor” (2014) 

Våldet utövas av män från alla samhällsskikt

En relativt liten andel av allt våld i nära relationer anmäls till polisen. Kriminalstatistiken speglar därför inte den faktiska förekomsten. För att förstå våldets utbredning och karaktär behövs enkätstudier som särskilt studerar kvinnors våldserfarenheter i nära relationer.

Resultaten från enkätundersökningen ”Våld och hälsa” (2014) visar att mäns våld mot kvinnor är utbrett och vanligt förekommande. Enkätundersökningen "Slagen dam" (2001) visar att våldet sker oavsett gärningsmannens, liksom offrets, utbildningsnivå, alkoholkonsumtion och födelseland. Våldet är medvetet och pågår ofta under lång tid. 

Läs mer om undersökningen "Våld och hälsa" 

Slagen dam. Mäns våld mot kvinnor i jämställda Sverige – en omfångsundersökning” (2001)

Polisanmälda och dömda förövare

I en kartläggning från år 2002 studerade Brottsförebyggande rådet ett antal polisanmälningar rörande våld i nära relationer. Av rapporten framgår att en stor andel av de män som polisanmälts för misshandel tidigare hade dömts för brott av något slag. Statistiken visar även att män med lägre utbildning är överrepresenterade bland de misstänkta. Drygt 40 procent saknade arbete samma år som misshandeln ägde rum.

Våld mot kvinnor i nära relationer. En kartläggning” (2002) 

Myter om offer- och förövarroller i samkönade relationer

Liknande mönster när det gäller kontroll och maktutövning återfinns i samkönade relationer. Det förekommer dock att våld i samkönade relationer trivialiseras och inte tas på allvar. Det kan till exempel bero på att kvinnor inte uppfattas som möjliga förövare eller föreställningar om att en man borde kunna försvara sig. 

Synen på vem som är förövare i icke-heterosexuella relationer har stor betydelse för myndigheters bemötande av våldsoffer. Ett vanligt antagande är att den fysiskt mindre parten i relationen är den som är utsatt för våld. Konsekvensen kan bli att förövaren erbjuds skydd istället för offret.

Våldsamt lika och olika: en skrift om våld i samkönade parrelationer” (2008) 

Relaterade ämnesguider

Våld i nära relationer
• Polisens ansvar
• Domstolens ansvar
• Kriminalvårdens ansvar
• Behandling av sexualbrottsförövare
• Behandling av män som utövat våld i nära relationer