Nationellt centrum för kvinnofrid (NCK)

Hatbrott mot hbtq-personer

Hatbrott är ett samlingsbegrepp för brott med rasistiska, främlingsfientliga och homofobiska motiv. Hatbrotten begränsas inte till en specifik brottstyp utan kan ta sig många olika uttryck, där de vanligaste brottsrubriceringarna är ofredande och olaga hot.

Det kan också handla om grov misshandel och hets mot folkgrupp. Konstituerande för hatbrott är motivet att kränka en person på grund av personens grupptillhörighet.

Hatbrott – dubbel kränkning

Hatbrott är inget nytt fenomen, men själva begreppet introducerades i Sverige först i slutet av 1990-talet. Det finns ingen vedertagen definition av vad hatbrott är. Däremot finns det konsensus om att brotten är ett resultat av bristande respekt för mänskliga rättigheter och människors lika värde. Hatbrotten innebär en dubbel kränkning genom att de kan skapa otrygghet och rädsla både hos den som utsätts och bland personer som identifierar sig på ett liknande sätt som brottsoffret. 

Ingen entydig lagstiftning

I Sverige finns det ingen lag som specifikt kriminaliserar hatbrott, men lagstiftningen om olaga diskriminering (brottsbalken 16 kap. 9 §) och hets mot folkgrupp (brottsbalken 16 kap. 8 §) omfattar denna form av kränkningar. De brottstyper som inte inkluderas i denna lagstiftning kan istället omfattas avstraffskärpningsregeln i brottsbalken (29 kap. 2 § p. 7).

Skydd för minoritetsgrupper

Grundtanken med den lagstiftning som omfattar hatbrott är att skärpa straffen för dem som utsätter personer ur olika minoritetsgrupper för kränkningar. Synen på hatbrott har ändrats under senare år och inkluderar i dag allt fler grupper, såsom heterosexuella och etniska majoriteter. För att en anmäld händelse ska kunna bedömas som exempelvis homofobisk eller transfobisk måste gärningspersonen ha begått brottet på grund av att denne uppfattat målsäganden som homosexuell eller transperson – oberoende av personens faktiska sexuella läggning eller könsidentitet. Dessutom kan inte förövaren själv tillhöra samma grupp som den utsatta (uppfattas tillhöra) om brottet ska bedömas som ett hatbrott.

Anmälda homo-, bi-, hetero- och heterofobiska hatbrott

Enligt Brottsförebyggande rådet (Brå) anmäldes 6 980 hatbrott under 2015, vilket är 11 procent mer än 2014 och den högst noterade nivån hittills. Av dessa uppskattades 600 anmälningar ha homo-, bi- eller heterofobiskt motiv. 60 anmälningar hade transfobiska motiv. Det vanligaste brotten var ofredande och olaga hot, ärekränkning och våldsbrott. Statistiken ska ses som en minimiskattning av polisanmälningarna då alla hatbrott som anmäls till polisen inte uppfattas eller registreras som sådana. Transfobiska hatbrott särskiljs i statistiken från homo- eller bifobiska hatbrott, men ofta överlappar brotten.

Av samtliga hatbrottsärenden som anmäldes 2014 och som handlades fram till och med 30 april 2016 personuppklarades 4 procent. 

Enligt NTU 2015 utsattes 0,2 procent av befolkningen (16–79 år) i Sverige (uppskattningsvis 17 000 personer) för 25 000 homofobiska hatbrott under 2014.

"Hatbrott 2015" (2016) 

Brottens karaktär och förövare

Enligt kriminalstatistiken är det främst män som både utsätter andra och själva utsätts för homo-, bi- och transfobiska hatbrott. Detta kan till viss del förklaras med att homosexuella män i högre grad polisanmäler att de utsatts för hatbrott. Majoriteten av brotten inträffar på allmän plats, i hemmet och på internet. Vid knappt hälften (47 procent) av de anmälda hatbrotten på grund av sexuell läggning år 2015 var gärningspersonen obekant för den utsatta. I 33 procent var gärningspersonen en ytlig bekant och i 11 procent av fallen var gärningspersonen en närstående.

Ökad anmälningsbenägenhet och/eller utsatthet

Sett till antalet anmälningar har det under senare år skett en dramatisk ökning av homofobiska hatbrott och forskningen visar även på stora mörkertal. I jämförelse med år 2007 ökade hatbrott på grund av sexuell läggning år 2008 med 46 procent. En förklaring till denna ökning är att brottet omrubricerades år 2008, men även att hbt-personers synlighet har ökat och att allt fler känner till sina rättigheter och vågar anmäla. Sedan år 2008 har dock antalet anmälningar inte ökat, och sedan 2009 har antalet identifierade hatbrottsanmälningar med sexuell läggning som motiv sjunkit kraftigt och ligger nu på en nivå som är lägre än 2006.

Relaterade ämnesguider

Våld i samkönade relationer
Rättsväsendets ansvar
Vad säger lagen?