Nationellt centrum för kvinnofrid (NCK)

Våld i samkönade relationer

Våld i hbtq-relationer (homo-, bi-, trans-, queer-) är ett problem som uppmärksammats inom forskning och praktisk verksamhet först de senaste tjugo åren. Det finns flera likheter med det våld som förekommer i heterosexuella relationer, och även den gradvisa isoleringen och normaliseringen av övergreppen är likartade.

Dessutom är förövarens motiv och mål med våldsutövningen, att ta och upprätthålla makt och kontroll över den utsatta, snarlika. Våldsutsatta i samkönade relationer kan dock ha en särskild sårbarhet till följd av den heteronorm som dominerar i samhället, och hbtq-personer kan vara utsatta för våld och diskriminering på ett sätt som kräver särskilda stödinsatser.

Hbtq-personers utsatthet

Det är svårt att uttala sig om hur vanligt förekommande våld i samkönade relationer är. Eftersom det inte finns uppgifter om hur stor del av befolkningen som lever i samkönade förhållanden eller identifierar sig som hbtq-personer går det inte att basera omfångsundersökningar på ett representativt urval. En svensk omfångsundersökning med fokus på samkönat våld visar att 24,9 procent av de tillfrågade utsatts för någon form av psykiskt, sexuellt och/eller fysiskt övergrepp i en nuvarande eller före detta parrelation. Det är likartade resultat som framkommer i studier av kvinnors utsatthet av våld i heterosexuella relationer.

Våldets uttryck och mekanismer

Specifikt för våld i samkönade relationer kan vara dels de strategier som förövaren använder för att utöva kontroll, dels de sammanhang inom vilka våldet äger rum. I samkönade relationer är fokus för våldsutövandet främst den våldsutsattas identitet som hbtq-person, särskilt om hon eller han inte lever öppet med sin sexuella läggning. Hot om att ”avslöja” partnerns läggning eller att spela på den våldsutsattas rädsla för att utsättas för homofobi om denne söker hjälp är exempel på hur förövaren kan isolera och bryta ner partnern. Det kan även leda till internaliserad homofobi, det vill säga att den utsatta internaliserar omgivningens eller förövarens homofientliga och/eller heteronormativa syn på den egna identiteten.

Kunskapsbrist och stereotypt bemötande

Brist på kunskap om våld i samkönade relationer inom exempelvis sjukvård och socialtjänst leder till att våldet ofta betraktas som mindre allvarligt och därmed riskerar att trivialiseras. Forskning om våld i samkönade relationer har fokuserat på lesbiska kvinnors utsatthet i relationer, vilket medfört att det finns stora kunskapsbrister om homosexuella mäns utsatthet för våld, liksom om bisexuella och transpersoners utsatthet generellt. Ökade kunskaper om våld i samkönade relationer och våldsutövningens uttryck och mekanismer är av stor vikt för att den våldsutsatta ska tas på allvar och få ett bemötande som tar hänsyn till hennes eller hans specifika utsatthet som hbtq-person.

Relaterade ämnesguider

Mänskliga rättigheter
Män som våldtäktsoffer
Våldsutsatthet och särskild sårbarhet
Att ställa frågan om våld
Mäns utsatthet för våld i nära relationer

FAKTA

I internationella, främst amerikanska, omfångsundersökningar där förekomsten av våld i lesbiska parrelationer undersökts varierar resultaten kraftigt, från 17 till 52 procent. Variationen förklaras delvis med att man använt sig av olika våldsdefinitioner. Motsvarande undersökningar (som dock är betydligt färre till antalet) av våld i homosexuella mäns parrelationer visar liknande frekvenser.

Se film

"Blott du mig älskar"  - ett utbildningspaket  från NCK bestående av en novellfilm och ett pedagogiskt material om våld i samkönade relationer (2011) 
Se trailer(1:33 min)