Nationellt centrum för kvinnofrid (NCK)

Kvinnor med funktionsnedsättning

Våld mot kvinnor med funktionsnedsättning är ett allvarligt och osynliggjort samhällsproblem. Bristande kunskap bland yrkesverksamma medverkar ofta till att kvinnorna inte får ett bra bemötande eller ett adekvat omhändertagande. 

Omfånget av våld

I såväl Sverige som i andra länder är forskningen begränsad. De flesta amerikanska och kanadensiska studier som publicerats efter år 2000 visar att kvinnor med funktionsnedsättning är mer utsatta för våld än kvinnor utan funktionsnedsättning. Även svenska studier har indikerat att kvinnor med funktionsnedsättning är utsatta för våld i en högre utsträckning. I en svensk studie framkom att 33 procent av kvinnor med rörelsehinder eller synskada hade utsatts för hot, våld eller sexuella trakasserier av en man efter 15 års ålder. En annan svensk studie visade att 30 procent av kvinnor i kontakt med psykiatrin hade utsatts för fysiskt våld efter 16 års ålder. Samma studie visade att 19 procent av kvinnorna hade utsatts för sexuellt våld.

Förövare och våldsformer

I likhet med kvinnor generellt utsätts kvinnor med funktionsnedsättning ofta för våld av sin partner eller en tidigare partner, men förövaren kan också vara till exempel en färdtjänstchaufför, hemtjänstpersonal eller en personlig assistent. Ibland är förövaren dessutom både kvinnans partner eller nära familjemedlem och den person som är anställd för att ge henne vård och assistans. Oavsett relationen mellan kvinnan och förövaren kan det finnas en betydande maktobalans.

Kvinnor med funktionsnedsättning kan precis som kvinnor generellt utsättas för fysiskt, psykiskt och sexuellt våld, men våldet kan också ta sig andra uttryck och riktas mot funktionsnedsättningen. Exempelvis kan en kvinna med funktionsnedsättning nekas tillgång till hjälpmedel och medicin.

Myter och föreställningar

Kvinnor med funktionsnedsättning utsätts för flerfaldig diskriminering. Myter som att kvinnor med funktionsnedsättning är opålitliga, asexuella eller hypersexuella kan påverka såväl våldsutsattheten som bemötandet. Dessa myter bidrar till att kvinnorna klandras och misstros när de försöker förmedla vad de varit med om.

Våld mot kvinnor med funktionsnedsättning riskerar att patologiseras och individualiseras. Resonemang kring sårbarhet och utsatthet fokuserar många gånger enbart på karaktärsdrag hos kvinnan, istället för på hur samhällets normer och strukturer positionerar kvinnan i en situation där hon blir särskilt sårbar för våld. Detta kan göra att problemet och behovet av insatser på en strukturell nivå hamnar i skymundan.

Att bryta upp från en relation

Det kan vara mycket svårt för en kvinna att bryta upp från en relation inom vilken hon utsätts för våld, inte minst på grund av känslomässiga band till förövaren. Kvinnor med funktionsnedsättning kan dock tvingas möta ytterligare försvårande omständigheter och hinder i relation till omgivningen. Uppmärksammade exempel är bland annat bristande tillgänglighet till information, transport och samhällets hjälpinstanser.

Olika livssituationer

Kvinnor med funktionsnedsättning riskerar att betraktas som en homogen grupp. Det kan innebära att omgivningen bortser ifrån aspekter som ålder, etnicitet, socioekonomisk bakgrund och sexualitet. Olika funktionsnedsättningar påverkar personers livssituation på olika sätt. De individuella variationerna kan också vara stora mellan personer med samma typ av funktionsnedsättning. I bemötandet blir det därför nödvändigt att se till kvinnans totala livssituation och individuella förutsättningar.

Konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning

År 2006 antog FN:s generalförsamling en konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. I inledningen till konventionen uppmärksammas att ”kvinnor och flickor med funktionsnedsättning ofta är utsatta för större risk, både inom och utom hemmet, för våld, skada eller övergrepp, vanvård eller försumlig behandling, misshandel eller utnyttjande”. Konventionsstaterna ska i enlighet med konventionen vidta åtgärder för att skydda personer med funktionsnedsättning mot utnyttjande, våld och övergrepp med hänsyn till om det är könsrelaterat (artikel 16.1). I januari 2009 trädde konventionen i kraft i Sverige och 2011 ratificerades konventionen av EU. 

Relaterade ämnesguider

• Våldsutsatthet och särskild sårbarhet
• Att ställa frågan om våld
• Bemötande och behandling
• Kommunernas kvinnofridsarbete
• Socialtjänstens lagstadgade ansvar
• Socialtjänstens insatser
• Kvinnojourernas verksamhet

Definitioner

Socialstyrelsen har sedan 2001 ett nationellt samordningsansvar för terminologin inom fackområdet vård och omsorg. År 2007 ändrade Socialstyrelsen sina rekommendationer för termerna funktionsnedsättning och funktionshinder. Efter förändringen definieras funktionsnedsättning som nedsättning av fysisk, psykisk eller intellektuell funktionsförmåga. Begreppet funktionshinder definieras som den begränsning en funktionsnedsättning innebär för en person i relation till omgivningen.