Nationellt centrum för kvinnofrid (NCK)

Våldsutsatthet och särskild sårbarhet

Könsrelaterat våld är ett utbrett och erkänt samhällsproblem som inte är isolerat till vissa sociala kategorier av kvinnor. En del grupper har dock uppmärksammats som särskilt sårbara när det kommer till att utsättas för våld. Detta rör såväl hbtq-personer som yngre och äldre kvinnor, men även kvinnor med funktionsnedsättning, missbruksproblem eller utländsk bakgrund.

Sårbarhet omfattar tre dimensioner: utsatthet, konsekvenser och resurser. En grupp beskrivs som särskilt sårbar om personerna antingen är utsatta i särskilt hög grad, om brotten ger upphov till särskilt allvarliga konsekvenser eller om personerna som utsätts inte har resurser och möjlighet att utnyttja dessa för att förändra sin situation eller göra den känd. Begreppet sårbarhet kan användas för att synliggöra hur personer som skiljer sig från normen kan vara utsatta för våld och diskriminering på ett sätt som kräver särskilda stödinsatser.

Resonemang om särskilt sårbara grupper är generaliserande. Livssituationer, behov och erfarenheter skiljer sig åt. En person som av omgivningen räknas in i en grupp behöver inte identifiera sig på samma sätt. Det är inte heller nödvändigt att en grupptillhörighet innebär utsatthet för en särskild form av våld. Till exempel antas ofta invandrarkvinnor vara utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck när de söker hjälp, vilket inte alltid är fallet.

Fokusering på särskilda grupper kan medföra att förövarna – vilka utgör det verkliga problemet – osynliggörs inom forskningen. Samtidigt kan forskning och kunskap motverka stereotypa föreställningar om orsakerna till sårbarheten.

Ett intersektionellt perspektiv

Ett intersektionellt perspektiv kan bidra till en nyanserad förståelse av våldsutsatthet. En central tanke är att olika maktsitueringar som grundar sig i exempelvis genus, sexuell orientering, etnicitet, klass, ålder och funktionalitet uppstår i skärningspunkten mellan flera olika samhälleliga maktordningar. Intersektionen av maktordningar samt förtryck påverkar våldsutsattheten och en persons kontext kan påverka hur personen reagerar på våldsutsattheten. Samtidigt är det viktigt att inte generalisera. Förtryckande strukturer är komplexa och erfarenheter samt förhållningssätt kan skilja sig åt.

Att den bemötande parten har en kontextuell förståelse för en våldsutsatts persons situation har beskrivits som grundläggande. Vad innebär det om en våldsutsatt kvinna till exempel har en funktionsnedsättning? Vad innebär det om hon dessutom lever i en samkönad relation?

På grund av samhällsnormer riskerar till exempel personer som utsätts för våld inom ramen för en samkönad relation att få ett heteronormativt bemötande. Detta kan innebära att frågor och antaganden utgår ifrån att den hjälpsökande är heterosexuell. En medföljande person kan förutsättas vara en vän och inte en partner på grund av att denna är av samma kön som hjälpsökanden.

Trovärdighet och samhällets bemötande

Stereotypa föreställningar om sociala grupper i samhället kan leda till att en del personer inte betraktas som trovärdiga. Personer med sämre kommunikationsmöjligheter, som barn eller personer med vissa funktionsnedsättningar, riskerar att misstros i större utsträckning och deras våldsutsatthet därmed att underskattas. En ökad medvetenhet och kunskap hos professionella om dessa gruppers villkor och särskilda sårbarhet är grundläggande för att våldsoffer ska få adekvat hjälp och stöd samt ett bra bemötande.

Syftet med att synliggöra särskild sårbarhet är att lyfta fram specifika behov och att uppmärksamma att våldet kan ta sig olika uttryck beroende på situation och kontext. Sårbarheten kan till exempel komma av diskriminering, osynliggörande eller att personen är starkt beroende av stöd och hjälp, ibland från sina närstående. Exempelvis kan en kvinna med bristande språkkunskaper vara beroende av sin partner för att kommunicera med myndigheter om tolkar inte gjorts tillgängliga.

Relaterade ämnesguider

• Mänskliga rättigheter
• Att ställa frågan om våld
• Bemötande och behandling
• Socialtjänstens insatser
• Kvinnojourernas verksamhet
• Kommunernas kvinnofridsarbete
• Våld i samkönade relationer

Fakta

Grupper som vanligtvis omnämns som ”särskilt" utsatta inkluderar:

  • fysiskt och psykiskt funktionsnedsatta personer
  • hbt-personer
  • äldre kvinnor
  • kvinnor med utländsk bakgrund, inklusive papperslösa och flyktingar
  • unga kvinnor
  • missbrukande kvinnor
  • kvinnor i trafficking och prostitution.