Nationellt centrum för kvinnofrid (NCK)

Örmon forskar om våldsutsatta kvinnors ohälsa

2015-01-26

Karin Örmon forskar om erfarenhet av våld ur ett livsförloppsperspektiv, upplevelser och erfarenheter hos kvinnor som söker allmänpsykiatrin och om våldsutsatta kvinnors psykiska ohälsa. Hösten 2014 doktorerade hon vid Malmö högskola.
– Jag återkommer hela tiden till bemötandet. Hur viktigt det är att vi frågar om våldsutsatthet, men också hur vi frågar, säger Karin Örmon.

I avhandlingen "Experiences of Abuse During the Life course – Disclosure and the care provided among women in a general psychiatric context" lyfter Karin Örmon fram kvinnors upplevelser av psykiskt, fysiskt och sexuellt våld under barndom och vuxenliv och hur det kan kopplas till psykisk ohälsa. Projektet har bestått av en kvantitativ intervjustudie som har sin utgångspunkt i vilka erfarenheter av våld kvinnorna har haft under sin livstid. Därefter har två kvalitativa intervjustudier gjorts som har haft fokus på kvinnornas upplevelser av psykisk ohälsa samt bemötande.

Karin Örmon forskar om erfarenheter av våld.
Karin Örmon forskar om
erfarenheter av våld.

Av de kvinnor som Karin Örmon träffade var det många som hade berättat om sin våldsutsatthet för någon, men få som tog upp det i sin kontakt med psykiatrin. Då symptomen på våldsutsatthet påminner om det kvinnor inom psykiatrin ofta lider av, såsom depression, självskadebeteende och ångest så riskerar våldsutsattheten att döljas i den psykiatriska diagnosen och aldrig komma upp till ytan. I en av delstudierna tittade Karin Örmon närmare på hur kvinnan själv såg på kopplingen mellan sin våldsutsatthet och sin pyskiska ohälsa.

– Kvinnorna kunde tydligt särskilja vad som var den psykiska ohälsan och vad som var våldet. Det var väldigt tydligt att kvinnans erfarenhet var att om hon inte hade varit utsatt för våld så hade hon haft en annan chans i livet. De kunde säga: Jag har min psykiska sjukdom, men kanske hade jag haft en annan chans att klara av den utan våldet.

Bemötande inom psykiatrin

En del av avhandlingen handlade om hur kvinnorna upplevde bemötandet inom allmänpsykiatrin och det är en kärnfråga för Karin Örmon.

– Jag tror att bemötandet ligger bakom att så få berättar om sin utsatthet för psykiatrin. Kvinnorna kommer in i rummet och känner in en känsla och vem det är de har framför sig. Det finns mycket skam. Kvinnorna har en dubbel viktimisering och lider av psykisk ohälsa och orkar helt enkelt inte ta upp utsattheten själv. Då måste vi anpassa oss och bemöta kvinnan på rätt sätt och med rätt frågor.

Rutinmässiga frågor om våld

Karin Örmons avhandling kom ungefär samtidigt som Socialstyrelsens nya vägledning publicerades med rådet att frågor om våld ska ställas rutinmässigt inom psykiatrin.

– Nu måste vägledningen implementeras med tydliga riktlinjer och utbildning till all personal. Det är där det stora arbetet ligger, säger Karin Örmon som själv arbetat som specialistsjuksköterska inom psykiatrin.

– I förlängningen kommer fler våldsutsatta att upptäckas, och då måste de få adekvat behandling och ett bra bemötande för att komma vidare i sina processer.

I avhandlingen använde Karin Örmon metoden Time Geography och ett särskilt dataprogram för att beskriva kvinnornas erfarenhet av våld ur ett livsförloppsperspektiv. Det innebär att geografin används för att väcka minnen till liv. Platser där kvinnan har bott ska hjälpa henne att komma ihåg vad som har hänt tidigare i livet.

– Det såg väldigt ensamt ut på dessa linjer, säger Karin Örmon.

– Kvinnorna som varit utsatta som barn hade väldigt sällan berättat för någon vad som hade hänt. De flesta levde med minnena under många år utan att vända sig någonstans för att få stöd och hjälp.

Funderingar om vår tid

Det har fått Karin Örmon att fundera på vad detta säger om vår tid.

– Dessa kvinnor var utsatta under 1970- och 1980-talen. Då hade vi skolsköterska, kurator, vaktmästare och många andra vuxna som rörde sig där barn och ungdomar finns, och som barnet kunde vända sig till. Jag tänker att om jag gör samma studie om några år –  vad får alla indragningar som vi har nu för konsekvenser för de barn som är utsatta i dag?

Läs mer om Karin Örmons forskning