Nationellt centrum för kvinnofrid (NCK)

Barns relation till pappa i fokus för forskning

2016-09-16

”Min pappa blir ju ganska lätt jättearg. Han gör inte så mycket själv, fast han begär bara att vi ska göra massor med saker. Att vi typ diskar, medan han sitter och tittar på TV och så där.” Så beskriver ”Belinda” sin pappa som tidigare utövat våld mot Belindas mamma. Beskrivningen av pappan är en del av Anna L Jonheds forskning vid Örebro universitet. 

Anna L Jonhed
Anna L Jonhed

I sin avhandling som publicerades i våras har Anna L Jonhed (tidigare Forssell) studerat barns relation och umgänge – efter att föräldrarna separerat – med pappor som utövat våld mot barnens mammor och ofta mot barnet.

Efter en separation är det vanligt att barn fortsätter att ha kontakt med en förälder som utövat våld mot den andra föräldern. Av barnen som ingick i studien hade 75 procent fortsatt kontakt med en pappa som utsatt mamman för våld.

Även då det fanns indikationer på att barnet självt blivit utsatt för våld av pappan, hade 50 procent av barnen oövervakad, fysisk kontakt med papporna.

Ingen positiv effekt av ”pappa-kontakt”

I ett avsnitt av Anna L Jonheds avhandling har hon analyserat intervjuer som forskaren Åsa Cater gjort med barn när de bott på ett skyddat boende tillsammans med sina mammor efter att föräldrarna separerat.

– I intervjuerna beskriver barnen ofta sina pappor som oansvariga och ointresserade fäder, säger Anna L Jonhed.

En annan del av avhandlingen baseras på kvantitativa intervjuer med mammor och barn som Anna L Jonhed gjort för utvärderingsprojektet ”Stöd till barn som bevittnat våld mot mamma”. Någon positiv effekt av att upprätthålla barnets kontakt med en pappa som utövat våld syntes inte i materialet.

– Barnen som inte hade kontakt med sina pappor mådde generellt lika bra som barnen som hade fortsatt kontakt, berättar Anna L Jonhed.

– Det betyder att kontakten mellan barnet och pappan – om det nu är till barnets bästa att umgänge sker – kanske inte måste upprätthållas direkt efter föräldrarnas separation. Barnet kan först få tid att bearbeta sina upplevelser och reaktioner på våldet, säger Anna L Jonhed.

”Våldet var inte så farligt”

Att en majoritet av barnen hade fortsatt kontakt med en pappa som utövat våld kan ha flera orsaker. När en utredning görs om vårdnad och umgänge ska barnets rätt till en god och nära kontakt med båda sina föräldrar vägas mot risken att barnet kommer att fara illa av kontakten.

– Vågskålen ”risk för våld” verkar väga ganska lätt. Man menar att våldet ”inte var så farligt” eller att ”det har slutat nu”, säger Anna L Jonhed.

En annan orsak kan vara ett jämställdhetsideal i synen på föräldraskap.

– Pappor som efter en separation kämpar för att ha rätten till umgänge med barnet agerar i linje med jämställdhetsidealet, medan en mamma som kanske försöker skydda barnet agerar på tvären mot idealet, säger Anna L Jonhed.

Barnen är experter

Om säkerheten och skyddet för mamma och barn är säkerställt, är det troligen de individuella omständigheterna som avgör om ett barn mår bra eller mindre bra av fortsatt kontakt med en pappa som utövat våld mot mamman. Anna L Jonhed påpekar att för att umgänget ska bli positivt för barnet måste pappan ta ansvar för det som har hänt och uppvisa ett annat beteende.

– Barnen är experter på sina egna pappor. Det bör erkännas att barnen har den kompetensen när man gör en bedömning om umgänge, säger hon.

Längre fram hoppas Anna L Jonhed på att få undersöka hur barns vilja ser ut kring kontakt med en pappa som utövat våld mot mamman – om barnen generellt föredrar eller hellre avstår kontakt och särskilt beakta vad barnen vill med kontakten. Detta vet man ännu inte så mycket om.

Barnen i avhandlingen var mellan 3 och 13 år. Papporna till barnen är alla biologiska fäder eller adoptivfäder.  

Avhandlingen i fulltext: "Better safe than sorry?: Quantitative and qualitative aspects of child-father relationship after parental separation in cases involving intimate partner violence"