Nationellt centrum för kvinnofrid (NCK)

Barnets trygghet i fokus vid säkerhetsplanering

2015-10-12

För 1,5 år sedan omorganiserade sig hela barn- och familjesektionen vid socialtjänsten i Falun för att bland annat stärka barnperspektivet i arbetet med barnavårdsärenden. En ny enhet byggdes upp där socialsekreterare och familjebehandlare parvis arbetar med så kallade säkerhetsplaneringar när oron för ett barn är så stort att en placering utanför familjen diskuteras. 

Metoden barn- och familjesektionen använder kallas Signs of safety och kommer ursprungligen från Australien. Den är framtagen för utredning av barn och unga som har utsatts för våld eller annan allvarlig omsorgsbrist i sin familj och kan användas i alla delar av barnskyddsarbetet, från mottagning till riskbedömning och behandling. Sektionen började arbeta med metoden 2009 och har successivt fördjupat sig i arbetssättet. 

Linn van Bruggen, enhetschef på barn- och familjesektionen
Linn van Bruggen,
enhetschef på barn-
och familjesektionen.

– Det är en lösningsinriktad metod som involverar hela familjen, men aldrig på bekostnad av barnets trygghet, säger Linn van Bruggen, enhetschef på barn- och familjesektionen. 

Skydda barnet från våld

I de fall oron för ett barn är så allvarlig att socialtjänsten överväger att placera barnet utanför hemmet en kortare eller längre görs alltid en så kallad säkerhetsplanering. Arbetet görs på en egen enhet där en socialsekreterare och en familjebehandlare parvis arbetar genom hela processen, men med olika roller och olika fokus. Tillsammans med familjen och nätverk går de noggrant igenom barnets vardag och vad som behöver förändras. Tanken är att med det utsatta barnet i centrum undersöka möjligheten att barnet ska kunna växa upp med sina föräldrar. 

– Det innebär inte att det alltid går, men man ska ge det en ärlig chans, säger Linn van Bruggen. 

Hon framhåller att det är svårare än man tror att placera barn i familjehem. Om barnen kan få sina behov tillfredsställda så är det bättre att de växer upp med sin ursprungliga familj.

– Det kommer alltid att finnas barn som mår bäst i familjehem, under en kortare eller längre tid. Men även då behöver de kontakt eller tillgång till sitt nätverk och då använder vi också metoden. 

Arbetar parvis med familjerna

På enheten finns ett akutteam med tre familjebehandlare samt tre par med en socialsekreterare och en familjebehandlare. Varje par arbetar med max fem familjer samtidigt, för att ha tillräckligt med tid för varje familj. De vanligaste ärendena gäller barn som blivit utsatta för fysiskt våld av en förälder, oftast pappan. Det kan också handla om barn som är placerade och där man vill undersöka om barnet kan flytta hem igen. 

– Under arbetet med en säkerhetsplanering finns det fyra huvudfrågor: Vad är vi oroliga för, hur oroliga är vi på en skala 1-10, vad fungerar bra och vad behöver göras, berättar Linn van Bruggen. 

Att göra en säkerhetsplanering och utreda om barnet kan bo med sin biologiska familj kräver en process där hela familjen är delaktig. Utöver familjen ska minst två personer i det privata nätverket släppas in och få full insyn i det som händer. Dessa fungerar som stödpersoner för barnet och föräldrarna.

Genom möten, samtal och olika tekniker, som mappning, skattningsskalor och ord- och bildberättelser, arbetar man med det som hänt. Tillsammans ska man hitta och beskriva hur vardagen konkret måste förändras, utreda skydd och säkerhet för barnet, men också se vilka styrkor familjen har. Är problematiken omfattande kan säkerhetsplaneringen pågå under lång tid. Arbetet dokumenteras i enlighet med BBIC (Barns behov i centrum).

Målet med säkerhetsplaneringen är att barnet ska kunna få sina behov tillgodosedda och vara tryggt i första hand hemma hos sin föräldrar eller hos personer i familjens eget nätverk. 

Stor skillnad mot tidigare

Skillnaden mot tidigare arbetssätt är stort. Linn von Bruggen menar att det traditionella sättet att arbeta ofta skapade låsningar i relationen till föräldrarna och att utredningarna körde fast. Metoden har också förändrat hur socialtjänstarbetarna själva ser på sin roll och sitt arbete. 

– Förhållningssättet är annorlunda. Arbetet sker i större utsträckning i samarbete med barnet och familjen och de är delaktiga i arbetet på ett helt annat sätt. Transparensen är också tydligare. Alla inblandade ska förstå vad som sker, varför socialtjänsten är inkopplad och vad som behöver bli annorlunda, säger Linn van Bruggen. 

Att utöva våld mot barn är ett brott, och i många fall pågår också en rättsprocess samtidigt som socialtjänsten gör sin utredning. Samordningen mellan de olika instanserna, som åklagare, polis, socialtjänst och hälso- och sjukvård sker via Barnahus i Borlänge. Linn van Bruggen påpekar att det händer att intressena drar åt olika håll. Socialtjänsten har ett ansvar att se till barnets trygghet och skydd, och polisen ska sköta den polisiära delen. Polisförhören kan dröja och socialtjänsten kan få uppmaningar om att inte prata för mycket om vad som hänt innan förhör har hållits, för att bevisläget inte ska försämras.  

– Det blir en avvägning i varje ärende. Det är bland det svåraste vi har att göra, men vi ska ju också ta till vara barnets rättsliga intressen, säger Linn van Bruggen. 

Läs mer om säkerhetsplanering i Stockholm stads metodstöd "Barn och ungdomar utsatta för våld"

Fler lärande exempel