De olika aktörernas respektive roller

Bild från akutmottagningHälso- och sjukvården och tandvården

Hälso- och sjukvården ska erbjuda våldsutsatta kvinnor lättillgänglig vård och det ska finnas de rutiner som behövs för att utveckla och säkra kvaliteten i arbetet med våldsutsatta och barn som bevittnar våld. Det framgår av hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) och Socialstyrelsens föreskrifter (se nedan). En förutsättning för att kvinnorna ska kunna få adekvat hjälp och stöd är att våldsutsattheten upptäcks.

Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om våld i nära relationer (SOSFS 2014:4) kom 2014. De vänder sig både till hälso- och sjukvården, tandvården och socialtjänsten. Där framgår att varje vårdgivare har ett ansvar för att fastställa rutiner för arbetet med våldsutsatta och barn som bevittnat våld.

Personalen har en skyldighet att fråga om orsaken när ett barn eller en vuxen uppvisar symtom eller det finns tecken på att de har blivit utsatta för våld av en närstående. För barn gäller även att frågor ska ställas om det finns en misstanke om att barnet bevittnat våld av eller mot en närstående. De allmänna råden rekommenderar också vårdgivaren att avgöra när och hur personalen ska ställa frågor om våld för att kunna identifiera våldsutsatta och barn som bevittnat våld.

Socialstyrelsens vägledning ”Att vilja se, att vilja veta, att vilja fråga” rekommenderar dessutom att hälso- och sjukvården frågar alla kvinnor som söker inom mödrahälsovården och psykiatrin rutinmässigt om de varit utsatta för våld. Vården bör även ta upp frågan om våld i alla ärenden inom barn- och ungdomspsykiatrin.

I Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd står det också att vårdgivaren bör se till att personalen har kunskap inom området och kan omsätta den i det praktiska arbetet. Föreskrifterna beskriver dessutom hur samverkan ska ske för att skapa förutsättningar att samordna arbetet.

Läs mer i ämnesguiden Hälso- och sjukvårdens ansvar

Bild från socialtjänstenSocialtjänsten

Alla som utsätts för våld eller kränkningar har, efter individuell prövning, rätt att få stöd och hjälp av socialtjänsten. Det kan till exempel handla om hjälp med skyddat boende, rådgivning, stödsamtal och ekonomiskt bistånd till våldsutsatta vid behov.

Socialtjänsten är den myndighet som har det främsta ansvaret för att de som vistas i kommunen får det stöd och den hjälp de behöver.

I en akut situation kan våldsutsatta och eventuella barn behöva ett tillfälligt skyddat boende för att fly från våld och hot. I några kommuner har sådana boenden byggts upp i kommunens regi. Men ofta har kommunen avtal med ideella föreningar, till exempel kvinnojourer, som driver skyddade boenden.

En våldsutsatt person kan i samband med ett uppbrott även behöva hjälp med ekonomin. Hon eller han har då möjlighet att göra en ansökan om ekonomiskt bistånd hos socialtjänsten.

Socialtjänsten kan dessutom bistå med hjälp vid kontakt med andra myndigheter. Det kan till exempel handla om att den våldsutsatta vill göra en anmälan till polisen eller ansöka om kontaktförbud (tidigare besöksförbud). Socialtjänsten får dock inte, med undantag för vissa allvarliga brott, göra en polisanmälan om den våldsutsatta inte samtycker till det.

Socialtjänstens ansvar regleras i socialtjänstlagen. Det är en ramlag som ger kommunerna relativt stor frihet att anpassa verksamheten efter de lokala förutsättningarna.

Vid akuta problem utanför kontorstid finns det oftast en socialjour som går att nå.

Läs mer i ämnesguiden Socialtjänstens insatser och Socialtjänstens lagstadgade ansvar

Bild på polislogotypePolisen och övriga rättsväsendet

Polis

Polisens uppgift är att beivra brott. Brottet kommer ofta till polisens kännedom genom att brottsoffret självt eller någon annan anmäler brottet. Men polisen har även en skyldighet att upprätta en anmälan på plats om det kan misstänkas att ett brott har skett. Polisen undersöker vem som kan misstänkas för brottet, tar in personer på förhör, hör vittnen, misstänkta och brottsoffer.

Polisen ansvarar också för att skydda hotade personer och kan bistå med olika former av åtgärder för personer med skyddsbehov. Många polismyndigheter har brottsoffersamordnare som arbetar med stöd och skydd för brottsoffer.

Polisen är ofta den första företrädaren för rättsväsendet som ett brottsoffer möter och har en långtgående informationsskyldighet gentemot brottsoffret. Det handlar bland annat om att informera om brottsoffrets rättigheter, exempelvis rätten till målsägandebiträde och stödperson (se nedan). Brottsoffer ska även få information när en anhållen misstänkt har släppts på fri fot samt om utredningen läggs ner.

Läs mer i ämnesguiden Polisens ansvar
Läs information från polisen om brott i nära relationer

Åklagare

Åklagaren har tre huvuduppgifter: att leda polisens brottsutredning, att fatta beslut om att åtal ska väckas samt att föra talan i domstol.

Åklagaren leder förundersökningen vid allvarliga brott som misshandels- och sexualbrott och utreder brottet i nära samarbete med polisen. Det är därefter upp till åklagaren att besluta om åtal ska väckas. Det sker om bevisningen är så stark att åklagaren ”på objektiv grund” kan förvänta sig en fällande dom. Om det blir en rättegång är det åklagaren som företräder staten i brottmålsprocessen i domstol.

Läs mer i ämnesguiden Åklagarens ansvar

Domstol

Domstolens uppgift är att pröva om åklagaren med hjälp av utredningen kan bevisa att den åtalade har begått det brott som åklagaren påstår. Rättens ledamöter är bundna av åklagarens gärningsbeskrivning och får bara döma för brott som ryms inom den. Domstolen ska förhålla sig objektiv och opartisk under rättegången.

Vid många tingsrätter och hovrätter finns det idag en vittnesstödsverksamhet. Ett vittnesstöd är en ideellt verksam person som hjälper vittnen och brottsoffer med stöd och praktisk information i samband med en brottmålsrättegång.

Läs mer i ämnesguiden Domstolens ansvar

Stöd för brottsoffret

Den som utsatts för brott har rätt att ta med sig en stödperson till förhör och rättegång. Det kan vara till exempel en anhörig, eller en person från kvinno- eller brottsofferjouren. Det finns en mängd ideella organisationer som stöder brottsoffret, till exempel brottsofferjourerna, kvinnojourerna och RFSL:s brottsofferjour. En lista över möjligheterna till stöd i olika delar av landet finns på Brottsoffermyndighetens webbplats.

Vid vissa allvarligare brott som till exempel misshandel, sexualbrott och fridskränkning kan tingsrätten även utse ett målsägandebiträde. Dess uppgift är att hjälpa brottsoffret inför rättegången genom att medverka vid förhör, samt under rättegången med att hjälpa till med yrkanden om skadestånd.

Lagen om kontaktförbud (tidigare besöksförbud) finns för att ge skydd till personer som förföljs eller trakasseras på annat sätt. Den som får ett kontaktförbud får inte besöka, kontakta eller följa efter den som skyddas av förbudet.

Läs mer i ämnesguiden Brottsoffrets rättigheter

Kvinnojourerna

Kvinnojourerna gör ett betydelsefullt arbete för att skydda, stödja och hjälpa våldsutsatta kvinnor och deras barn. Det sker till exempel genom att erbjuda skyddat boende, stödsamtal och olika gruppverksamheter. Två stora förbund, Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige (Roks) och Unizon (före detta SKR, Sveriges Kvinnojourers Riksförbund) driver i dagsläget cirka 200 tjej- och kvinnojourer runt om i Sverige.

Det är stora skillnader mellan de olika kvinno- och tjejjourerna. Vissa har anställd personal, kontor och telefonjour dygnet runt. Andra har begränsade telefontider och endast ideellt arbetande jourkvinnor. Det finns även skillnader när det gäller vilken beredskap och kunskap man har för att ta emot till exempel kvinnor som utsatts för våld i samkönade relationer eller kvinnor som har någon funktionsnedsättning.

Läs mer i ämnesguiden Kvinnojourernas verksamhet
Läs mer på Roks webbplats
Läs mer på Unizons webbplats

Ring stödtelefonen för att få råd

Behöver du veta hur du ska ge stöd och vart du ska hänvisa en patient som utsatts för våld? Tänk på att det alltid går att ringa den nationella stödtelefonen Kvinnofridslinjen 020-50 50 50 och fråga om råd.

Läs mer på Kvinnofridslinjen.se

Bild på Kvinnofridslinjens logotype.