Chefernas ansvar att arbete mot våld prioriteras

Debattartikel Dagens Samhälle 2012-05-31

Varje år söker ett stort antal kvinnor till vården med skador eller symtom som orsakats av våld från en närstående man. Kvinnorna återfinns inom olika områden i sjukvården.

Slag, sparkar och knuffar kan ge akuta skador som behöver tas om hand på en akutmottagning, långvarigt psykiskt våld och systematiskt förtryck kan ge kroniska symptom som magont, depression och huvudvärk, och kvinnan kan söka hjälp hos primärvården. Men det är ovanligt att kvinnorna spontant berättar att de är utsatta för våld.

Våldet mot kvinnor är ett folkhälsoproblem som uppmärksammas allt mer, även politiskt. Statsminister Fredrik Reinfeldt ägnade större delen av sitt jultal åt frågan och har vid upprepade tillfällen betonat hela samhällets ansvar för att motverka våldet.

På regeringens uppdrag

Nationellt centrum för kvinnofrid (NCK) i Uppsala arbetar på uppdrag av regeringen med att höja kunskapen nationellt om våld mot kvinnor. De senaste åren har NCK haft två regeringsuppdrag som rör hälso- och sjukvården, och har genom dessa utvecklat kunskap och material som kan användas direkt i verksamheterna. Inom flera landsting och regioner har också arbetet mot våld blivit allt mer strukturerat – lokala handlingsprogram har tagits fram, kompetensen har höjts och satsningar är på gång. Men det finns mycket kvar att göra.

För att vårdpersonalen ska känna sig trygg i arbetet med att identifiera och stödja våldsutsatta kvinnor krävs rutiner och ett tydligt mandat att prioritera frågan. De anställda behöver ha grundläggande kunskap om hur våldet ser ut och vilka effekter det får, de behöver veta hur de kan ställa frågor om våld och hur de ska agera vid svaret. Det är också viktigt att tydliggöra den egna verksamhetens ansvar och vilka andra resurser som kan ta vid för att ge patienten ytterligare stöd.

Chefer måste prioritera

För detta krävs att arbetet mot våldet prioriteras på chefsnivå, både politiskt och operativt. Det handlar om att skapa rutiner och satsa på kompetens, snarare än att tillföra resurser. Ett professionellt bemötande kostar ingenting. Förutom de svåra konsekvenser som våldet skapar för dem som utsätts och deras barn, kostar det också varje år stora summor pengar för samhället, och inte minst för sjukvården. En tidig upptäckt och rätt stöd kan minska dessa kostnader.

I Uppsala läns landsting finns sedan många år tillbaka ett vårdprogram för omhändertagandet av våldsutsatta kvinnor, som tagits fram i samarbete med Nationellt centrum för kvinnofrid. Vid Akademiska sjukhuset finns också lokala rutiner för hur våldsutsatta kvinnor ska tas om hand, och landstinget har dessutom ett handlingsprogram för hur chefer ska agera när man misstänker att en anställd utsätts för våld i hemmet. Rutinerna och vårdprogrammen är godkända på högsta nivå i landstinget och på Akademiska sjukhuset. Det innebär att de har tyngd och legitimitet i organisationen vilket är en förutsättning för att arbetet ska prioriteras. I Uppsala finns också sedan lång tid ett nära samarbete mellan hälso- och sjukvård, polis, rättsmedicin, åklagare och kommunen kring dessa frågor.

Stabil grund

Detta skapar en stabil grund och är en variant på hur man kan arbeta. Varje landsting behöver nu skapa lokala lösningar efter de egna förutsättningarna, men arbetet måste ovillkorligen fungera överallt i Sverige. Se till att alla i verksamheten vet vad som ska göras när de möter en våldsutsatt patient – så är vi ett steg längre på vägen mot ett samhälle utan våld.

Gun Heimer
professor, chef Nationellt centrum för kvinnofrid

Erik Weiman
(m) ordförande i landstingsstyrelsen Uppsala län