Barns utsatthet för våld – långsiktiga effekter

Barn som upplever våld i hemmet uppvisar en tydligt ökad risk att utveckla posttraumatiskt stressyndrom (PTSD). En svensk studie från 1997 visade att 57 procent av barnen på kvinnojourer uppfyllde kriterierna för PTSD. Bland dem som inte uppfyllde kriterierna hade en majoritet några av symptomen förknippade med PTSD. 

Barnen riskerar att se våldet som något normalt. Det kan leda till att de själva kommer att använda våld som en metod för att lösa konflikter i nära relationer. En svensk studie visar att barn senare i livet riskerar att upprepa våldsmönstret från sin egen familj.

Inom forskningen har dock kritik väckts mot slutsatserna av studier som denna. Detta eftersom det kan tolkas som att vissa barn är ”förutbestämda” att begå eller bli utsatta för våldsbrott i framtiden. 

De flesta barn som upplever våld i nära relationer upprepar inte faderns våldshandlingar senare i livet. Det finns även brister i kunskapen om hur överföringen av våld kan se ut. Barn är inte en enhetlig grupp. Faktorer som ålder, kön, personliga egenskaper och grad av isolering påverkar hur barn hanterar våldet.

Barn hanterar våld olika

Många forskare har på senare tid valt att fokusera mer på barns egna upplevelser av våldet. Internationell forskning har lyft fram att händelser inte behöver vara traumatiserande i sig. Traumat är istället starkt kopplat till hur händelsen tolkas. 

En norsk studie har visat att barnen inte bara är offer för våld utan aktivt försöker begränsa skadorna, både för dem själva, för modern och eventuella syskon. Detta sker på olika sätt, bland annat genom distansering eller genom att aktivt ingripa mot den våldsutövande (ofta fadern).

Motstridiga känslor för förövaren

En svensk studie från 2004 visar att barns känslor för förövaren ofta kan vara motstridiga, och spänna från kärlek till hat. Hur barnet förstår förövarens handlingar bidrar starkt till vilka konsekvenser våldsutsattheten får. Om fadern upplevs som liktydig med våld blir våldet en central del av barnens verklighet. Bland dessa barn är det troligt att ångest, depression och traumasymptom återfinns. 

Andra barn skiljer på pappans våldshandlingar och dennes personlighet. De kan även överföra denna tolkningsram på sig själva och andra människors handlingar. Risken finns att dessa barn istället utvecklar aggressiva och antisociala beteenden.

Att anta en omhändertagande roll i förhållande till den våldsutsatta mamman och eventuella syskon kan vara en effektiv försvarsstrategi. Bland barn som agerar på det sättet har det visat  sig vara mindre vanligt med symptom på ångest.

Det finns även ett fåtal barn som inte är medvetna om våldet i den nära relationen. Dessa barn påverkas dock indirekt, eftersom våldet ofta inverkar på hur familjen fungerar och hur föräldrarna interagerar med barnen. Vilka långsiktiga effekter våldet får i dessa fall är än svårare att förutse.

Relaterade ämnesguider

Senast uppdaterad: 2021-02-19