Rättsprocessen – från anmälan till åtal
När ett brott har polisanmälts inleds en utredning. Den ska ligga till grund för åtal, rättegång och dom. Brottsoffrets deltagande i utredningen spelar ofta en avgörande roll för hur rättsprocessen fortlöper.
Polisanmälan
Ett brott kan komma till polisens kännedom genom att brottsoffret själv eller någon annan anmäler brottet. Polisen har även en skyldighet att upprätta en anmälan på plats om det kan misstänkas att ett brott som omfattas av allmänt åtal har begåtts. Det är viktigt att en polisanmälan görs så snart som möjligt. Det ökar möjligheterna att samla in bevis, vilket i sin tur ger ökade möjligheter att utreda, binda en gärningsperson till brottet och därefter väcka åtal.
Förundersökning
En förundersökning, det vill säga en brottsutredning, ska inledas så snart ett brott har kommit till polisens kännedom. Förundersökningen har två syften. Den ska dels utreda vem som kan misstänkas för brottet, dels bedöma om det finns tillräckliga bevis för att väcka åtal.
Förundersökningen leds av polis eller åklagare, beroende på hur allvarligt brottet är. Vid mindre allvarliga brott är polisen förundersökningsledare. Vid våld i nära relationer är det oftast åklagaren som är förundersökningsledare.
Åklagaren ger instruktioner till polisen som utreder brottet. Under förundersökningen måste alla bevis tillvaratas, både de som är till fördel för den misstänkte och de som är till nackdel. En förundersökning kan läggas ner om det till exempel inte går att identifiera gärningspersonen, eller om det inte finns tillräckligt med bevis för att kunna väcka åtal.
Förhör
Polisen förhör i regel både den misstänkte och brottsoffret under förundersökningen. Finns det vittnen till händelsen ska de också kallas till förhör.
Gripande och anhållande
Polisen har möjlighet att gripa en person som misstänks för brott. Det innebär att den misstänkte omedelbart tas om hand. Det får ske när polisen inte kan eller hinner vänta på ett beslut från åklagaren om anhållande. Den som grips får hållas kvar för förhör i högst tolv timmar och ska sedan släppas fri om inte åklagaren beslutar att anhålla den misstänkte.
Anhållande är ett tillfälligt frihetsberövande som sker i väntan på häktning. Ett anhållande får ske om en person misstänks för ett brott som är så allvarligt att häktning kan ske. Ett frihetsberövande kan också ske om det anses nödvändigt för att utredningen av brottet ska kunna genomföras. Åklagaren måste senast tre dagar efter att en person gripits begära personen häktad eller frige honom eller henne.
Häktning
Om det finns en risk att en person försvårar brottsutredningen kan åklagaren begära att denne häktas. Det kan bland annat handla om att personen riskerar att avvika eller undanröjer bevis. Ett krav är dock att han eller hon är på sannolika skäl misstänkt för ett brott som kan ge minst ett års fängelse.
Häktning beslutas av domstolen efter en häktningsförhandling. Blir den misstänkte häktad får han eller hon hållas häktad högst fjorton dagar, därefter måste en ny häktningsförhandling genomföras. Det finns ingen bortre gräns för hur länge en person kan sitta häktad. Om domstolen inte finner tillräckliga skäl för häktning friges den misstänkte och försätts på fri fot fram till rättegången.
Restriktioner
Under häktningstiden kan den misstänktes kontakter med omvärlden begränsas, ett beslut som tas av åklagaren. Det kan innebära att den häktade till exempel förbjuds att ta emot telefonsamtal och besök från anhöriga, inte får umgås med andra häktade eller inte får läsa tidningar, lyssna på radio eller titta på teve. Restriktioner ges om brottsutredningen riskerar att försvåras av den häktades kontakter med omvärlden.
Bevissäkring
Vanliga åtgärder för att säkra bevis är att spela in förhör på video, dokumentera brottsoffrets skador och inhämta rättsintyg. Vid behov kan exempelvis kläder och vapen beslagtas. Även brottsoffrets egen dokumentation i form av dagboksanteckningar och telefonmeddelanden kan användas som stöd för berättelsen.
För att samla bevis undersöker och dokumenterar polisen brottsplatsen, ofta i kombination med kriminalteknisk spårsäkring. Här har även hälso- och sjukvården en viktig roll att spela. Det handlar om undersökning av brottsoffret och spårsäkring vid vålds- och sexualbrott. Stödbevisning utgörs ofta av vittnesförhör, både med brottsoffret och med bekanta eller närstående till den misstänkte.
Närstående är inte skyldiga att vittna i rättegången och får inte avlägga ed. De är däremot skyldiga att infinna sig till polisförhör.
Rättsintyg
Vid en rättsmedicinsk undersökning dokumenteras både gamla och nya skador. Resultatet blir ett rättsintyg. Den rättsmedicinska undersökningen kan besvara frågor om orsaken till skadorna. Den kan också visa om skadorna stämmer med brottsoffrets eller den misstänktes uppgifter. Syftet med undersökningen är även att säkra DNA från gärningspersonen på offrets kropp.
I regel krävs brottsoffrets samtycke för att inhämta rättsintyg. Men rättsintyg kan i vissa fall inhämtas även utan offrets samtycke. Det gäller om det misstänkta brottet kan ge minst ett års fängelse, eller om det handlar om andra särskilt integritetskränkande brott, som sexualbrott, misshandelsbrott och fridskränkningsbrott och offret är under 18 år.
Se lag (2005:225) om rättsintyg i anledning av brott, på riksdagens webbplats
Relaterade ämnesguider
Anhållande och häktning
- Om en misstänkt anhålls har åklagaren tre dagar på sig att vända sig till domstol för att begära att den misstänkte ska häktas. Annars släpps den misstänkte.
- När åklagaren beslutar om anhållande, måste han/hon samma dag eller senast dagen efter göra en häktningsframställan till domstolen (tingsrätten).
- När tingsrätten fått häktesframställan måste en häktesförhandling hållas samma dag eller senast dagen efter då det beslutas om det finns skäl att häkta personen eller inte.
- Om en person är häktad skall i regel huvudförhandling hållas inom en vecka från den dag då stämningsansökan kom in till domstolen.
För information om hur en rättegång går till, besök webbplatsen Rättegångsskolan
Lästips i kunskapsbanken
- Straffrätt och kön
- Ett starkare skydd för den sexuella integriteten. Betänkande av 2014 års sexualbrottskommitté
- Brottsoffren i rättsprocessen: en undersökning genomförd på uppdrag av Rikspolisstyrelsen, Riksåklagaren och Domstolsverket
- Polisens utredningar av våld mot kvinnor i nära relationer.
- Straffrätt och mäns våld mot kvinnor
- Genusforskning inom juridiken
- Handläggning av brott i nära relation – handbok
Forskare i kunskapsbanken
Kunskapsbankens kalendarium
-
–
Våld mot personer med funktionsnedsättning och våld mot äldre
-
Vill du vara med och förhindra att barn förs bort ur landet mot sin vilja? Tillfälle 1
-
Digital föreläsning med organisationen Porrfri Barndom
-
–
Mänskliga Rättighetsdagarna 2020
-
Vilket stöd får våldsutsatta av socialtjänsten – och gör det någon skillnad?