Våld mot kvinnor med funktionsnedsättning

Våld mot kvinnor med funktionsnedsättning är ett allvarligt och osynliggjort samhällsproblem. Kvinnor med funktionsnedsättning kan precis som kvinnor generellt utsättas för fysiskt, psykiskt och sexuellt våld, men våldet kan också ta sig andra uttryck och riktas mot funktionsnedsättningen. 

Både i Sverige och i andra länder är forskningen begränsad. De flesta amerikanska och kanadensiska studier som publicerats efter år 2000 visar att kvinnor med funktionsnedsättning är mer utsatta för våld än andra kvinnor. Även svenska studier har pekat på att kvinnor med funktionsnedsättning är utsatta för våld i högre utsträckning.

I en svensk studie från 2011, som bygger på resultat i studien "Slagen Dam" från 2001, framkom att 50 procent av kvinnorna med funktionsnedsättning utsatts för hot, fysiskt våld eller sexuellt våld efter 15 års ålder. 41 procent av kvinnorna med funktionsnedsättning hade våldserfarenheter före 15-årsdagen.  

Publikation. "Lika men olika – våld mot kvinnor med funktionsnedsättning". Genväg till forskning. (VKV 2013) fulltext i kunskapsbankens databas

I en annan svensk rapport från utredningsinstitutet HANDU 2007 konstateras att 33 procent av de tillfrågade kvinnorna med syn- och/eller rörelsenedsättning har varit utsatta för hot, våld eller sexuella trakasserier.

Publikation: "Mäns våld mot kvinnor med funktionsnedsättning" (HANDU 2007) fulltext i kunskapsbankens databas

En undersökning från 2012 bland cirka 42 000 kvinnor i EU visade att kvinnor med funktionsnedsättning löper högre risk än andra kvinnor att utsättas för våld. 34 procent av kvinnorna med funktionsnedsättning hade efter sin 15-årsdag utsatts för fysiskt eller sexuellt våld. För kvinnor utan funktionsnedsättning var motsvarande siffra 19 procent. Av kvinnorna med funktionsnedsättning hade nästan hälften utsatts för fysiskt eller sexuellt våld i barndomen vid minst ett tillfälle.

Publikation: "Mäns våld mot kvinnor med funktionsnedsättning. Utvecklingsområden till den nationella strategin för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor" (Myndigheten för delaktighet 2017) fulltext i kunskapsbankens databas

Förövare och våldsformer

Precis som för kvinnor generellt är det ofta en partner eller en tidigare partner som utsätter kvinnor med funktionsnedsättning för våld. Men förövaren kan också vara till exempel en färdtjänstchaufför, personal inom hemtjänsten eller en personlig assistent. Ibland är förövaren samtidigt kvinnans partner eller nära familjemedlem och den person som är anställd för att ge henne vård och assistans. Oavsett relationen mellan kvinnan och förövaren kan det finnas en betydande maktobalans.

Kvinnor med funktionsnedsättning kan precis som andra kvinnor utsättas för fysiskt, psykiskt och sexuellt våld. Våldet kan dock även ta sig andra uttryck och förövaren kan utnyttja det faktum att kvinnan har en funktionsnedsättning. Till exempel kan en kvinna med funktionsnedsättning nekas tillgång till hjälpmedel och medicin.

Myter och föreställningar

Kvinnor med funktionsnedsättning utsätts för diskriminering på flera sätt. Myter som att kvinnor med funktionsnedsättning är opålitliga, asexuella eller hypersexuella kan påverka både våldsutsattheten och bemötandet. Sådana myter kan leda till att kvinnorna klandras och misstros när de försöker förmedla vad de varit med om.

Det finns en risk att kvinnor med funktionsnedsättning som utsätts för våld skuldbeläggs och att våldet förklaras med faktorer hos individen. Resonemang kring sårbarhet och utsatthet fokuserar många gånger på karaktärsdrag hos kvinnan, istället för att visa hur strukturer i samhället försätter kvinnan i en situation där hon är särskilt sårbar för våld. Problemet och behovet av insatser på strukturell nivå kan då hamna i skymundan. 

Att bryta upp från en relation

Det kan vara mycket svårt för en kvinna att bryta upp från en relation där hon utsätts för våld, inte minst på grund av känslomässiga band till förövaren. För kvinnor med funktionsnedsättning kan det vara ännu svårare som en följd av hinder i omgivningen. Exempel som uppmärksammats är bristande tillgång till information, transport och hjälp från samhället.

I en rapport från Jämställdhetsmyndigheten 2022 beskrivs exempel på brister som blivit särskilt tydliga under pandemin för våldsutsatta personer med funktionsnedsättning. Det finns få skyddade boenden som är anpassade för olika typer av funktionsnedsättningar. Personal som har kunskap inom funktionshinderområdet har inte kunskap om området våld i nära relationer; medan personal som har kunskap om våld i nära relationer saknar kunskap om funktionsnedsättningar.

Publikation: "Arbetet mot våldsutsatthet under covid-19" (Jämställdhetsmyndigheten 2022) fulltext i kunskapsbankens databas

Olika livssituationer

Kvinnor med funktionsnedsättning riskerar att betraktas som en enhetlig grupp. Det kan innebära att omgivningen bortser från andra aspekter som ålder, etnicitet, socioekonomisk bakgrund och sexualitet. 

Olika funktionsnedsättningar påverkar livet på olika sätt. Personer med samma typ av funktionsnedsättning kan också vara mycket olika som individer. I bemötandet blir det därför nödvändigt att se till kvinnans totala livssituation och hennes individuella förutsättningar. 


Relaterade ämnesguider

Konvention om rättigheter

År 2006 antog FN:s generalförsamling en konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. I inledningen till konventionen sägs att ”kvinnor och flickor med funktionsnedsättning ofta är utsatta för större risk, både inom och utom hemmet, för våld, skada eller övergrepp, vanvård eller försumlig behandling, misshandel eller utnyttjande”.

Konventionsstaterna ska i enlighet med konventionen vidta åtgärder för att skydda personer med funktionsnedsättning mot utnyttjande, våld och övergrepp med hänsyn till om det är könsrelaterat (artikel 16.1).

I januari 2009 trädde konventionen i kraft i Sverige och 2011 förband sig EU att följa konventionen. 

Senast uppdaterad: 2022-04-14