Behandling av sexualbrottsförövare

Behandling av personer som dömts för sexualbrott har bedrivits i olika former sedan 1970-talet. Det är dock relativt nyligen som programmens effektivitet har undersökts. I Sverige började behandling erbjudas inom Kriminalvården och rättspsykiatrin på 1980-talet.

Behandling inom Kriminalvården 

Seif, Sexualbrottsprogram med Individuellt Fokus, är ett behandlingsprogram i Kriminalvården som syftar till att minska risken för återfall i sexualbrott. Det riktar sig till både kvinnor och män som dömts för sexualbrott eller innehav och spridning av sexuellt övergreppsmaterial (barnpornografibrott).

Programmet är utvecklat av Kriminalvården och ackrediterades 2018, vilket innebär att innehållet och metoderna i programmet har granskats av en oberoende forskarpanel. Seif erbjuds på anstalter med sexualbrottsdömda samt i frivården. I programmet kartläggs varje klients problematik och man utarbetar individuella behandlingsplaner. Teori och metod för programmet utgår från kognitiv beteendeterapi. Programmet fokuserar på riskfaktorer för återfall i sexualbrott utifrån fyra teman: 

  • känslor
  • tankar
  • sexualitet
  • relationer.  

De klienter som genomgått Seif på anstalt erbjuds en uppföljning i frivården som en del av behandlingen. Syftet är att klienter ska omsätta färdigheter i livet i frihet som de tränat på under programmet. Eftersom behoven kan variera mycket kan också omfattningen av behandlingen göra det; klienterna får 25 till 100 timmar i individuell behandling eller 80 till 250 timmar i grupp. När behandlingen ska avslutas bestäms utifrån när de individuella behandlingsmålen är uppnådda, samt utifrån en skattning av behovsområden med instrumentet Therapist Rating Scale -2. 

Kriminalvårdens webbsida om behandlingsprogrammet Seif

Behandling inom rättspsykiatrin

De personer som dömts till rättspsykiatrisk vård genomgår en omfattande utredning och riskbedömning. Vanligtvis kombineras olika behandlingsmetoder som psykoterapi, medicinsk behandling samt missbruksbehandling. Många sexualbrottsförövare som vårdas inom rättspsykiatrin har flera olika psykiatriska diagnoser. Det anses därför viktigt att behandlingen är individuellt utformad för varje patient. 

Syftet med den rättspsykiatriska vården är både att motverka återfall i brott och att se till den enskildes möjligheter att utvecklas. Vårdtiden är inte förutbestämd. Patientens fortsatta behov av vård prövas återkommande av domstol. Genomgången behandling är en förutsättning för att patienten ska få friförmåner och senare kunna skrivas ut.

Farmakologisk behandling

Behandling med läkemedel kan användas för att dämpa eller reglera ett sexuellt aggressivt eller utlevande beteende. Behandlingen kan påbörjas i samband med vård på institution eller uppföljande vårdåtgärder.

Farmakologisk behandling erbjuds också i förebyggande syfte till personer som inte har begått sexualbrott. En person som har en tvångsmässig sexualitet kan frivilligt söka hjälp innan han eller hon eventuellt riskerar att begå brott.

Behandling med antidepressiva medel ses ofta som ett första alternativ. Depressiva tillstånd, ångest, social fobi och tvångssymtom är vanligt hos personer med avvikande sexualitet. Om antidepressiva medel inte bedöms vara tillräckligt ges istället hormonreglerande läkemedel som kan dämpa sexualiteten mer direkt. Låga doser av hormonreglerande läkemedel ger effekt på sexuellt avvikande beteende och påträngande fantasier. Patienten kan dock fortfarande få erektion och utlösning. Vid högre doser begränsas förmågan till erektion och patienten blir impotent.

Även om behandling med läkemedel kan ha bra verkan behöver den oftast kombineras med annan behandling som psykoterapi för önskvärd effekt.

Behandling minskar risker för återfall 

Den första internationella metastudien* som följde upp effekterna av behandling för dömda sexualbrottsförövare genomfördes 2005. I undersökningen ingick totalt 69 studier med mer än 22 000 personer. Resultaten visade att av dem som genomgått behandling återföll 11 procent i nya sexualbrott, jämfört med 17 procent i den obehandlade kontrollgruppen. Kognitiv beteendeterapi hade bäst effekt för att minska risken för återfall. Även hormondämpande behandling gav god effekt.

Forskningsartikel: “The effectiveness of treatment for sexual offenders: A comprehensive meta-analysis” Journal of Experimental Criminology 2005, förlaget Springers webbplats   

I en metastudie från 2019 granskades 70 studier med totalt 55 000 individer som genomgått behandling för att ha begått sexualbrott, brott i nära relationer eller för att ha använt våld generellt. För sexualbrottsförövare som genomgick behandling minskade återfallen i brott med 32,6 procent jämfört med förövare som inte genomgick behandling.  

Forskningsartikel: “Does specialized psychological treatment for offending reduce recidivism? A meta-analysis examining staff and program variables as predictors of treatment effectiveness” Clinical Psychology Review 2019, förlaget Elseviers webbplats

Enligt KOS (Kriminalvård och statistik) 2018 återfaller 2 procent av de som dömts för sexualbrott till samma typ av brottslighet inom tre år. Det är en betydligt lägre siffra än vad som återfinns i flera andra brottskategorier.  

KOS, kriminalvård och statistik 2018 på Kriminalvårdens webbplats

* I en metastudie har man med statistiska metoder vägt samman resultaten från ett stort antal enskilda studier. 

Bedömning av återfallsrisken

Det vanligaste instrumentet i Sverige för att bedöma risk för framtida sexuellt våld är SVR:20 (Sexual Violence Risk -20). Instrumentet används både inom Kriminalvården och inom rättspsykiatrin. Områden som undersöks är gärningsmannens sexuella preferenser, antisociala attityder, psykiska störningar, missbruk av alkohol eller droger, intima relationer och familjerelationer, samt endokrina (hormonrelaterade) sjukdomar. Målet är att bedöma hur stor risken är att individer kommer att ta till våld i framtiden. Men även att utforma behandling för att hantera eller minska risken för att de återfaller i brott.

Kriminalvården har även utvecklat RBM-B (Risk-Behov-Mottaglighet) som är ett instrument som alla kriminalvårdsklienter bedöms med. 

Många förövare får inte behandling

Mörkertalet för våldtäkt och sexuella övergrepp uppskattas vara mycket stort. Det innebär att sexualbrott är vanligare i verkligheten än vad den officiella statistiken visar. Många som begår sexuella övergrepp nås därför inte av behandlingsåtgärder om de inte söker hjälp frivilligt. Också inom den grupp som döms för brott väljer en del att avstå behandling. För att nå dem som inte får behandling är det viktigt att arbeta förebyggande.

Relaterade ämnesguider

Behandlingsprogrammet Seif

Seif är en utveckling av programmet ROS och ersätter ROS från 2019.

Seif står för sexualbrottsbehandling med individuellt fokus och riktar sig till män och kvinnor dömda för alla typer av sexualbrott. I programmet arbetar man med frågor som relationer, empati och hur man lär sig leva i jämlika relationer.