Förövare av våld i nära relationer
Kontroll och maktbehov är en viktig drivkraft bakom utövandet av våld i nära relationer. Genom fysiskt, psykiskt, sexuellt och materiellt våld kontrolleras offrets beteende och handlingsfrihet.
Våld i nära relationer är både ett uttryck för och ett medel för att uppnå makt. Synen på förövaren har förändrats över tid, och påverkas bland annat av vilken förklaringsmodell som används för våldet.
Maskulinitet och våld
Enligt den officiella kriminalstatistiken är 89 procent (2016) av de dömda förövarna av misshandelsbrott män, något som tyder på att våldsutövande är starkt kopplat till kön och maskulinitet. Att utöva olika former av våld kan fungera som ett sätt att höja sin status bland män och framstå som maskulin. Genom våldsutövandet kan män förkroppsliga typiskt ”manliga” attribut som aggressivitet, styrka och kontroll.
Att utöva våld i en nära relation kan vara ett sätt för förövaren att upprätthålla sin bestämmanderätt över kvinnor och sin maktposition som man.
Ett sätt att öka förståelsen för vad som skapar våldshandlingar är att kombinera en analys av maskulinitetsnormer, relationsproblematik och individualpsykologiska förklaringsmodeller.
Våldet utövas av män från alla samhällsskikt
En relativt liten andel av allt våld i nära relationer anmäls till polisen. Kriminalstatistiken speglar därför inte den faktiska förekomsten. För att förstå våldets utbredning och karaktär behövs enkätstudier som särskilt studerar kvinnors våldserfarenheter i nära relationer.
Resultaten från enkätundersökningen ”Våld och hälsa” (2014) visar att mäns våld mot kvinnor är utbrett och vanligt förekommande. Enkätundersökningen "Slagen dam" (2001) visar att våldet sker oavsett gärningsmannens, liksom offrets, utbildningsnivå, alkoholkonsumtion och födelseland. Våldet är medvetet och pågår ofta under lång tid.
Läs mer i kunskapsbankens ämnesguide om befolkningsundersökningen "Våld och hälsa"
Myter om offer- och förövarroller i hbtqi-relationer
Liknande mönster när det gäller kontroll och maktutövning återfinns i hbtqi-personers nära relationer. Det förekommer dock att hbtqi-personers utsatthet för våld i nära relationer inte tas på allvar. Det kan till exempel bero på att kvinnor inte uppfattas som möjliga förövare eller på grund av föreställningar om att en man borde kunna försvara sig.
Synen på vem som är förövare i hbtqi-relationer har stor betydelse för myndigheters bemötande av våldsoffer. Ett vanligt antagande är att den fysiskt mindre parten i relationen är den som är utsatt för våld. Konsekvensen kan bli att förövaren erbjuds skydd istället för offret.
Relaterade ämnesguider
Lästips i kunskapsbanken
Forskare i kunskapsbanken
