Hatbrott mot hbtq-personer

Hatbrott är ett samlingsbegrepp för brott med rasistiska, främlingsfientliga och hbtq-fobiska motiv. Konstituerande för hatbrott är motivet att kränka en person på grund av personens grupptillhörighet.

Hatbrott begränsas inte till en specifik brottstyp utan kan ta sig många olika uttryck. De vanligaste brottsrubriceringarna är ofredande och olaga hot, men det kan också handla om grov misshandel och hets mot folkgrupp. 

Hatbrott – kränkning av flera än den enskilda

Hatbrott är inget nytt fenomen, men själva begreppet introducerades i Sverige först i slutet av 1990-talet. Det råder enighet om att brotten är ett resultat av bristande respekt för mänskliga rättigheter och människors lika värde. Hatbrott innebär inte bara en kränkning av den som utsätts, utan kan skapa otrygghet och rädsla även bland personer som identifierar sig på ett liknande sätt som brottsoffret. 

Publikation: "Det viktigaste är inte vad extremisterna tycker utan vad den stora majoriteten gör": från hatbrott och homofobi till heteronormativitet och intersektionalitet" (publicerad 2005) på Academias webbplats

Brottsförebyggande rådets webbsida om hatbrott

Ingen enskild lagstiftning

I Sverige finns ingen specifik lagtext med rubriceringen hatbrott, men lagstiftningen om olaga diskriminering (brottsbalken 16 kap. 9 §) och hets mot folkgrupp (brottsbalken 16 kap. 8 §) omfattar denna form av kränkningar.

De brottstyper som inte inkluderas där kan istället omfattas av straffskärpningsregeln i brottsbalken (29 kap. 2 § p. 7). Regeln innebär att en gärningsperson som begår ett brott med ett hatbrottsmotiv kan få ett strängare straff. 

Skydd för minoritetsgrupper

Syftet med lagstiftningen som omfattar hatbrott är att skärpa straffen för dem som utsätter personer ur olika minoritetsgrupper för kränkningar. För att en anmäld händelse ska kunna bedömas som exempelvis hbtq-fobisk måste gärningspersonen ha begått brottet på grund av att denne uppfattat brottsoffret som hbtq-person – oberoende av personens faktiska identitet. Dessutom kan inte förövaren själv tillhöra samma grupp som den utsatta (uppfattas tillhöra) om brottet ska bedömas som ett hatbrott.

Under 2018 stärktes skyddet för transpersoner genom att könsöverskridande identitet eller uttryck lades till i bestämmelserna gällande hets mot folkgrupp samt i bestämmelserna om olaga diskriminering. På så sätt ska brotten hets mot folkgrupp och olaga diskriminering även omfatta att hota, uttrycka missaktning eller diskriminera transpersoner.

Pressmeddelande från Justitiedepartementet 5 december 2017 "Skyddet för transpersoner utökas" på regeringens webbplats

Anmälda hatbrott med hbtq-fobiska motiv

I statistiken särskiljs hatbrott med motivet sexuell läggning och hatbrott med motivet könsidentitet och könsuttryck, men ofta överlappar brotten varandra.

Brottsförebyggande rådet (Brå) identifierade 7 090 anmälda hatbrott under 2018. Av dessa uppskattades att 760 hade homofobiska motiv och att nästan 80 anmälningar hade transfobiska motiv. Det är troligt att en del hatbrott med motivet könsidentitet finns inräknad i statistiken om hatbrott med motivet sexuell läggning. Statistiken ska ses som en minimiskattning av polisanmälningarna då alla hatbrott som anmäls till polisen inte uppfattas eller registreras som just hatbrott. 

De vanligaste brotten i fall av hatbrott med homofobiska eller transfobiska motiv var under 2018 ofredande och olaga hot, ärekränkning, skadegörelse/klotter och våldsbrott. 

Av samtliga hatbrottsärenden med motivet sexuell läggning som anmäldes 2016 och som handlades fram till och med juni 2019 personuppklarades 3 procent. 

Publikation: "Hatbrott 2018" (publicerad 2019) pdf

Brå:s statistik över hatbrott sammanställs vartannat år. Nästa rapport kommer i december 2021. 

Brottens karaktär och förövare

Under 2018 var det vanligast (42 procent) att gärningspersonen i anmälningarna om hatbrott på grund av sexuell läggning var obekant för den utsatta, i 31 procent var gärningspersonen ytligt bekant och i 10 procent av fallen en närstående. Majoriteten av brotten inträffar på allmän plats, på internet eller sker i eller i nära anslutning till det egna hemmet.

Vad gäller anmälningarna om hatbrott på grund av könsidentitet och könsuttryck syns samma mönster. 

Utvecklingen av antalet anmälningar av hatbrott mot hbtq-personer

Från 2009 till 2016 har antalet identifierade anmälningar om hatbrott med sexuell läggning som motiv nästan halverats. I rapporten om polisanmälda hatbrott 2016 skriver Brå att det kan hänga ihop med en generellt positiv utveckling av svenskars syn på homosexuella personer, vilket har visat sig i attitydundersökningar. 

Brå påpekar samtidigt att den självrapporterade utsattheten för homofobiska hatbrott är oförändrad enligt NTU. Undersökningar av självrapporterad utsatthet för brott anses ofta ge en bättre bild av utsattheten än studier av polisanmälningar. 

Enligt Nationella trygghetsundersökningen (NTU) 2016 utsattes 0,3 procent av befolkningen (16–79 år) i Sverige, uppskattningsvis 23 000 personer, för 45 000 homofobiska hatbrott under 2015.

Publikation: "Hatbrott 2016" (publicerad 2017) pdf

Antalet anmälda fall av hatbrott på grund av könsidentitet och könsuttryck har ökat, från 14 fall år 2008 till nästan 80 fall år 2018. 

Publikation: "Hatbrott 2018" (publicerad 2019) pdf

Relaterade ämnesguider

Ämnesguide: Våld i nära hbtq-relationer
Ämnesguide: Rättsväsendets ansvar
Ämnesguide: Vad säger lagen?