Hatbrott mot hbtqi-personer

Hatbrott är ett samlingsbegrepp för brott med rasistiska, främlingsfientliga och hbtqi-relaterade motiv. Konstituerande för hatbrott är motivet att kränka en person på grund av personens grupptillhörighet.

Hatbrott begränsas inte till en specifik brottstyp utan kan ta sig många olika uttryck. De vanligaste brottsrubriceringarna är ofredande och olaga hot, men det kan också handla om grov misshandel och hets mot folkgrupp. 

Hatbrott – kränkning av flera än den enskilda

Hatbrott är inget nytt fenomen, men själva begreppet introducerades i Sverige först i slutet av 1990-talet. Det råder enighet om att brotten är ett resultat av bristande respekt för mänskliga rättigheter och människors lika värde. Hatbrott innebär inte bara en kränkning av den som utsätts, utan kan skapa otrygghet och rädsla även bland personer som identifierar sig på ett liknande sätt som brottsoffret. 

Publikation: "Kunskap och erfarenheter av arbete med våldsutsatta hbtq-personer. Ett kunskapsstöd från RFSL Stödmottagning" (RFSL 2018) fulltext i kunskapsbankens databas

Brottsförebyggande rådets webbsida om hatbrott

Ingen enskild lagstiftning

I Sverige finns ingen specifik lagtext med rubriceringen hatbrott, men lagstiftningen om olaga diskriminering (brottsbalken 16 kap. 9 §) och hets mot folkgrupp (brottsbalken 16 kap. 8 §) omfattar denna form av kränkningar.

De brottstyper som inte inkluderas där kan istället omfattas av straffskärpningsregeln i brottsbalken (29 kap. 2 § p. 7). Regeln innebär att en gärningsperson som begår ett brott med ett hatbrottsmotiv kan få ett strängare straff. Enligt lagtexten ska det "... särskilt beaktas om ett motiv för brottet har varit att kränka en person, en folkgrupp eller en annan sådan grupp av personer på grund av ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse, sexuell läggning, könsöverskridande identitet eller uttryck eller annan liknande omständighet". 

En statlig utredning har fått i uppdrag att överväga om det också ska kunna innebära ett strängare straff, om ett motiv för brottet har varit att brottsoffret är av ett visst kön. 

Publikation: Barns skydd mot sexuella kränkningar samt vissa frågor om brott mot kvinnor och äldre (Dir. 2022:7) fulltext i kunskapsbankens databas

Skydd för minoritetsgrupper

Syftet med lagstiftningen som omfattar hatbrott är att skärpa straffen för dem som utsätter personer ur olika minoritetsgrupper för kränkningar. För att en anmäld händelse ska kunna bedömas som ett hbtqi-relaterat hatbrott måste gärningspersonen ha begått brottet på grund av att denne uppfattat brottsoffret som hbtqi-person – oberoende av personens faktiska identitet. Dessutom kan inte förövaren själv tillhöra samma grupp som den utsatta tillhör eller uppfattas tillhöra om brottet ska bedömas som ett hatbrott.

Under 2018 och 2019 stärktes skyddet för transpersoner genom att könsöverskridande identitet eller uttryck lades till i bestämmelserna om hets mot folkgrupp samt i bestämmelserna om olaga diskriminering. På så sätt ska brotten hets mot folkgrupp och olaga diskriminering även omfatta att hota, uttrycka missaktning för eller diskriminera transpersoner.

Pressmeddelande från Justitiedepartementet 5 december 2017: "Skyddet för transpersoner utökas"

Anmälda hatbrott med hbtqi-fobiska motiv

För 2020 identifierade Brottsförebyggande rådet (Brå) 429 polisanmälningar med 471 hbtqi-relaterade hatbrottsmotiv. Skillnaden mellan 429 anmälningar och 471 hatbrottsmotiv beror på att det i vissa anmälningar noterats fler än ett hbtqi-relaterat hatbrottsmotiv. I kategorin ingår homofobiska hatbrott (283 brott), transfobiska hatbrott (84 brott) samt övriga hbtqi-relaterade hatbrott (104 brott).   

Statistiken för 2020 baseras på ett annat urval av polisanmälningar än Brå:s tidigare hatbrottsstatistik. Metoden bakom statistiken har även den förändrats. Detta innebär att statistiken inte är jämförbar med Brås tidigare hatbrottsstatistik.

Publikation: "Polisanmälda hatbrott 2020" (Brottsförebyggande rådet 2021) fulltext i kunskapsbankens databas

Brottens karaktär och förövare

Ofredande var det vanligaste huvudbrottet bland de hbtqi-fobiska hatbrotten 2020 (26 procent av anmälningarna). Olaga hot förekom i 21 procent av anmälningarna, därefter hets mot folkgrupp (13 procent), klotter och skadegörelse (11 procent), misshandel och ärekränkning (10 procent vardera). 

I 39 procent av anmälningarna var gärningspersonen obekant för den utsatta. I 18 procent av anmälningarna fanns det inte någon målsägande eller fysisk person som utsatts. I 12 procent av anmälningarna var gärningspersonen någon som den utsatta kände till namn eller utseende. 

Majoriteten av brotten inträffade i brottsoffrets hem, på allmän plats eller via sms, chatt eller telefon. 


Relaterade ämnesguider

Senast uppdaterad: 2022-04-05