”Blir upp till den enskilda polisen att åstadkomma ett bra möte”

2021-06-07

I studien ”At least I tried” från Göteborgs universitet analyseras polisers erfarenheter av att möta kvinnor som anmäler våldtäkt. Poliserna uttrycker ett stort engagemang, men tycker att de arbetar i motvind på grund av bristande stöd och resurser. 

Lisa Rudolfsson. Foto: Hilevi Nagel
Lisa Rudolfsson. Foto: Hilevi Nagel

Bakom studien står Lisa Rudolfsson, fil dr i psykologi och forskare på Nationella sekretariatet för genusforskning vid Göteborgs universitet. Hon har intervjuat 16 poliser som i olika funktioner möter våldtagna kvinnor. 

Att arbeta med sexualbrott är svårt, menar poliserna i studien. Det är tungt att möta en människa i kris, utredningarna är ofta komplicerade och det är påfrestande att veta att nästan alla fall man handlägger kommer att läggas ner, oavsett hur bra man genomför utredningen. Endast 5 procent av de rapporterade våldtäktsfallen leder till åtal och dom. 

– De poliser som jag har träffat har alla varit väldigt engagerade. De vet hur viktigt ett bra och empatiskt bemötande är för kvinnan. Men de tycker att de arbetar i motvind, säger Lisa Rudolfsson. 

Poliserna utrycker frustration

Motvinden består bland annat av bristande förutsättningar för att utföra jobbet så bra som de hade önskat. De uttrycker en frustration över långa handläggningstider. De saknar uppföljning och återkoppling. De anser inte att de fått relevant utbildning i att möta våldtagna kvinnor, och att det finns ett glapp mellan vad som lärs ut och vad som är applicerbart i situationen. Istället önskar de sig mer kommunikation poliskollegor emellan, ett tätare utbyte av erfarenheter. Att de får möjlighet att lära av varandra, utbyta tips och råd om vad som fungerar – och bygga riktlinjer utifrån det. 

– Flera av de intervjuade i studien menar att de bristande resurserna handlar om att sexualbrott har låg status inom polismyndigheten. 

Fallen har inte lika hög prioritet som annat grovt våld, och hamnar längre ner i hierarkin. Det skapar ett systemfel, menar Lisa Rudolfsson. Och det oroar henne. 

– Det blir upp till den enskilda polisen att åstadkomma ett bra möte med den våldsutsatta. Att lära sig arbetet och att tycka att det är viktigt. Vilket leder till en väldigt osäker situation för kvinnan som kommer till polisen. Ibland har man tur att träffa den polis som har lärt och engagerat sig – och ibland har man inte det. Så ska det inte vara. 

Olämpliga förhörsrum

En konkret sak är bristen på ändamålsenliga förhörsrum. 

Det kan tyckas som en detalj, men är en viktig pusselbit för att skapa ett bra möte, säger Lisa Rudolfsson. Att kunna erbjuda en trygg och vänlig miljö, inte ett stelt och sterilt rum. Att den brottsutsatta får en lite bekvämare stol under förhören. Eller att polisen har möjlighet att bjuda på något att dricka, visa omsorg när någon är ledsen. Kanske en tavla på väggen som gör miljön trevligare. 

– Som det är nu är förhörsrummen inte anpassade efter att en traumatiserad människa ska känna sig trygg och kunna berätta sin historia. En polis beskriver det som att det känns som om vi befinner oss på 1800-talet vad gäller hur rustade polisen är för att ta emot en brottsutsatt människa. 

Bra att arbeta i par

Framtiden då, vad kan skapa bättre förutsättningar för mötet mellan poliserna och de våldtagna kvinnorna? Lisa Rudolfsson hänvisar till det som poliserna själva säger, att kommunikationen poliser emellan behöver bli bättre. Kunskapen finns i hantverket hos dem som arbetar med frågorna. De behöver lära av varandra och fånga upp vad som är problematiskt i mötena och vad som fungerar bra.

Det är också viktigt att prata mer med de brottsutsatta, ha kontakt med stödgrupper och höra vad offren själva önskar.  

– Jag tror också på att arbeta i par. Ofta sitter poliserna själva i de här utredningarna. Att vara två kan dels underlätta arbetet, dels vara en möjlighet att avlasta varandra rent känslomässigt. Det här är berättelser som är tunga att ta emot, man blir ledsen. Det kan vara skönt att ha någon att dela det svåra med. 

Om forskningsprojektet

Studien är publicerad i the Journal of Police and Criminal Psychology: 

Artikel: “At Least I Tried”: Swedish Police Officers’ Experiences of Meeting with Women Who Were Raped (2021), länk till kunskapsbankens databas

Den är en del av ett större forskningsprojekt med titeln "Kvinnor som har utsatts för våldtäkt: Initialt bemötande från polis och medicinsk personal", finansierat av Brottsoffermyndigheten. 

Nästa delstudie, också den snart publicerad, fokuserar på den medicinska personalen och hur undersköterskor, sjuksköterskor och läkare upplever mötet med den våldsutsatta.

Ytterligare en studie analyserar både polisernas och den medicinska personalens erfarenheter av sekundärtrauma i de här fallen. Den andra delen av projektet handlar om att intervjua kvinnor som har blivit våldtagna, och om deras erfarenheter av mötet med polis och vårdpersonal.

Under våren kommer också en enkät till kvinnor som har utsatts för våldtäkt att skickas ut. Frågorna i enkäten är framtagna utifrån de tidigare kvalitativa studierna. Om du är intresserad av att fylla i enkäten för kvinnor utsatta för våldtäkt, läs här: Enkätundersökning om bemötande av kvinnor som utsatts för våldtäkt (länk till Göteborgs universitet)

I slutet av projektet ska alla resultat sammanställas i en rapport riktad mot polis och sjukvård, med råd och rekommendationer. 

Alla kunskapsbankens intervjuer