Kulturella föreställningar kan leda till sämre vård

2020-09-10

Kulturella föreställningar om invandrade kvinnor i Sverige kan leda till att de får sämre vård, särskilt om de kommer från fattiga länder. Det visar Birgitta Esséns tvärvetenskapliga forskning kring kvinnohälsa och migration. Hon är specialist i obstetrik och gynekologi och professor i internationell kvinno- och mödrahälsovård. Sedan i våras är hon NCK:s examinator.

Birgitta Essén har bedrivit forskning inom området kvinnohälsa och migration i 30 år. På 90-talet gjorde hon en epidemiologisk studie för att ta reda på varför både mödradödlighet och barnadödlighet inom svensk förlossningsvård var betydligt högre bland kvinnor från lågresursländer på Afrikas horn, jämfört med andra grupper. Studien visade att orsaken ofta var sociala faktorer. Bland annat fanns det en stark rädsla för kejsarsnitt bland somaliska kvinnor eftersom dödligheten vid kejsarsnitt var hög i hemlandet. Dessutom togs inte tillräcklig hänsyn till språksvårigheter. Vid en uppföljande intervjustudie hade ingen av de intervjuade kvinnorna uppfattat att de hade rätt till smärtlindring.

Birgitta Esséns forskning visar att kulturella föreställningar om invandrade grupper i Sverige kan leda till att människor i dessa grupper får sämre vård. Istället för att ställa frågor går personal in i mötet med en föreställning om patienten.

Birgitta Essén
Birgitta Essén.
Foto: Mikael Wallerstedt

– Man utgår från stereotyper. Det kan handla om att en barnmorska i mötet med en muslimsk kvinna tänker att den här kvinnan inte kommer att vilja ha preventivmedel, därför måste jag övertala henne.

Hon påpekar att detta sker i en vilja att göra väl men att det finns en rädsla för att ställa fel frågor.

– Det måste finnas en medvetenhet om att kulturell och social identitet är föränderlig. Vårdpersonal måste våga ställa frågor istället för att gissa.

Migration är en stark faktor till att strukturer och värderingar förändras inom en grupp. Tillsammans med antropologen Sara Jonsdotter vid Malmö universitet har Birgitta Essén studerat hur normsystem och sedvänjor bland svensksomalier har förändrats över tid. Bland annat fann de att kvinnlig omskärelse inte längre blir viktigt för att man ska anses vara en respektabel muslim.

– Migration är den största anledningen till att folk slutar med kvinnlig omskärelse. Det är en social konvention och man slutar när den inte har någon betydelse längre.

Birgitta Essén syns ofta i debatten kring just kvinnlig omskärelse och könsstympning. Gång på gång har hon i media pekat på att det finns ytterst få konstaterade fall av kvinnlig omskärelse som utförts i Europa. Hon menar att både den offentliga debatten och politiska program i Sverige styrs av föreställningar och myter om omskärelse.

Konsekvenserna av de föreställningar som finns i samhället möter hon i sitt kliniska arbete på Akademiska sjukhuset. På sin specialistmottagning för patienter med utländsk bakgrund träffar hon kvinnor som har blivit omskurna i sitt hemland. Enligt en kartläggning från Socialstyrelsen 2015 kan 38 000 flickor och kvinnor i Sverige vara omskurna. De patienter Birgitta Essén möter söker sällan för problem orsakade av själva omskärelsen utan det handlar ofta om det bemötandet de får.

– Jag har haft en patient som inte kunde få barn. Hon fick aldrig någon fertilitetsutredning när hon sökte hjälp utan fick bara som svar att det berodde på att hon var omskuren. Nu har hon fått barn och allt har gått bra.

Det är även vanligt att kvinnorna har fått veta att de inte har någon klitoris. När Birgitta Essén genomför kirurgiska ingrepp för att återställa underlivet på omskurna kvinnor brukar hon efteråt ha ett terapeutiskt samtal om kroppen och använda sig av en spegel.

– Ofta finns hela eller delar av klitoris kvar och då visar jag dem var den sitter.

Birgitta Essén får ofta höra att hon förringar omskärelse när hon debatterar de föreställningar och myter som finns, något som hon bestämt motsätter sig.

– Omskärelse av barn är så pass allvarligt i sig att man inte behöver överdrifter. Det gagnar inte arbetet med att skydda barn.

Även om myterna tycks vara seglivade ser hon efter 30 års forskning på området en viss förändring i bemötandet av invandrade grupper inom vården.

– Det är en bit kvar till att kunskapen implementeras men det finns numera en förståelse att migranter inte är en homogen grupp. Framförallt finns det ett fokus på kommunikation. Tolk används oftare i vårdmöten idag och man utnyttjar den teknik som finns, till exempel appar.

För att en riktig förändring ska ske betonar hon vikten av socialvetenskapligt perspektiv på vårdutbildningar.

– Omskärelse är ingen sjukdom utan det krävs kunskap från olika områden för att kunna hjälpa patienterna.

FAKTA

Enligt uppskattningar från Unicef finns det i dag cirka 200 miljoner kvinnor och flickor i världen som utsatts för olika former av könsstympning.

Sverige var det första landet i västvärlden att förbjuda kvinnlig könsstympning med en lag som infördes 1982.

Det finns en debatt om vilket begrepp som ska användas för ingreppet. I Sverige är den officiella termen kvinnlig könsstympning och termen används i lagstiftning och av myndigheter. Termen används bland annat för att särskilja kvinnlig könsstympning från manlig omskärelse. Inom forskning brukar termen female genital cutting användas och där anses kvinnlig omskärelse vara en mer korrekt översättning.

Det kan vara laddat att använda ordet könsstympning i kontakt med berörda personer, till exempel patienter. Då kan det vara bättre att använda sig av termen omskärelse. Socialstyrelsen uppmanar till exempel att man använder könsstympning med varsamhet och påpekar att det kan försvåra en dialog vid vårdmöten eller vid möten inom socialtjänst.

Ämnesguide i NCK:s kunskapsbank om kvinnlig könsstympning
Forskarpresentation av Birigtta Essén i NCK:s kunskapsbank

Alla kunskapsbankens intervjuer